Jag tycker man hör mycket om att folk har drömmar i livet. Man ska ha bostadsdrömmar, resedrömmar, familjdrömmar och karriärdrömmar. Är det bara jag som i princip inte har några drömmar alls? Familj och hus kommer jag aldrig ha, småresor gör jag ibland, men har inget drömresemål. Jag har ett hyfsat jobb men är nöjd där. Är jag knasig som inte drömmer om någonting? Bara tanken ger mig obehag.
Jag hade en dröm om att gifta mig med en bra man som älskar mig, och den är uppnådd. För trasig psykiskt för att skaffa barn men man vill jag ha. Jag känner mig väldigt nöjd i livet.