Anonym (Trött på det här nu) skrev 2025-03-18 03:50:14 följande:
Hittade nu listan om puriner.
Inte konstigt att jag inte vågar äta någonting..
O kaffe dricker jag inte. Annars hade jag väl levt på det.
Har även allergier mot laktos samt nötkött, tomat, lax osv som har komplicerat till det.
Men även andra saker som var lågt på listan klarar jag inte, t ex laktos då. De mörka fläckarna har nog kommit i samband med att jag bytt ut smöret till becel när jag tänker efter. Då de dök upp för 2 år sedan och det var då jag började med det också.
Kyckling var högt på listan ändå. :( Inte märkt något av det egentligen. Är även komplicerad i magen o måste äta lite pasta för att släppa på förstoppningen av det vita riset.
Blir otroligt trött efter att ha ätit. Ibland har jag däckat o sovit 2-6 timmar efter matintag.
Man har inte lyckats konstatera någonting överhuvudtaget hos mig.
Varken gikt, varken gluten (har dock varit rädd för en utredning då jag har kopplat det till brutal smärta i foten.) Och inte laktos intolerans. Men det får jag så ont i magen utav att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Man blir ledsen, detta påverkade min skolgång då jag inte kunde stå på fötterna, arbetsgivare har varit fly förbannade på en då man verkade frisk tidigare för att sedan inte kunna stå på fötterna på dagar.
Har även blivit ohyggligt behandlad av 2 läkare, som båda arbetar/arbetade på VC. Varav den ena enbart var en kompis pappa som misstrodde mig otroligt hårt utan att försöka hjälpa mig på något sätt. Har alltså haft problem sedan jag var 15 år.
Det har även påverkat kompisrelation till att inte existera idag (för jag har ju varit så konstig med min smärta) och inte har kunnat följa med på saker och ting och varit så trött och tung i kroppen. Folk har slängt ur sig ADHD diagnoser, autism på mig, fast jag inte har något av det heller. Har mått dåligt konstant av det här även mellan perioderna när jag har haft så ont, så har man ju varit rädd för att äta.
Senare i livet så började jag röka cannabis, märkte att det hjälpte väldigt bra mot inflammationerna, men då satte den andra läkaren en diagnos från höften på mig och skrev allt dåligt den kunde om mig bland anteckningar bl a om haschpsykos (utan någon som helst utredning) samt skrev ner andra väldigt känsla uppgifter för alla inom sjukvården att läsa det.
Här så började man tro att man kanske hade diabetes, men kom närmare fram till koppling med gluten.
Ingen har någonsin nämnt purin listan för mig. Jag fann den nu i natt.
Känner mig så uppgiven och ledsen då det har förstört mitt liv och fått så mycket agg mot mig från alla håll.
Som sagt så har inte proverna visat något då de alltid har tagits dagar senare. Dock har man konstaterat att man har sett svullnad och rodnad under fötterna och även vid högra bröstet. Men vad gällande fötterna så var vc tvärsäkra på att det var p ga mina fötter eller sulor i skorna. Men det fungerade inte alls då smärtan blev värre med "anpassade" sulor!
Jag har inga vänner idag, då ingen har orkat med att jag har haft ont och upplevts konstig och överdrivet känslig fysiskt.
Detta har alltså förstört mitt liv och hindrat mig från att leva normalt.
Idag är jag närmare 40 år! Och sjukvården har inte klarat av att hjälpa mig överhuvudtaget!!! Man blir ju arg med tanke på hur många gånger jag har sökt hjälp och blivit sedd med konstiga ögon så det har varit pinsamt (som urinvägs undersökningen.)
Jag litar inte på svensk sjukvård från och med nu.
Jag ska försöka gå efter den Japanska modellen.
Skönt att höra att någon delade min upplevelse om mat oro. Försökte få till en kontakt nyligen med en dietist på vc, men de har inte tid. Och ärligt talat så sitter personen och fnittrar åt det jag berättar och beskriver om min symptom i relation till vad jag har ätit.
Man har gått med stela muskler, orkar ingenting vid träning osv.
Ett tag undrade man (då man inte visste något och fick aldrig något svar från någonstans) att man kanske hade för lågt testosterone. Men tror inte längre att jag har det. Det är gikten som har spökat och förstört för mig under det som skulle ha varit mina bästa år!
Känner mig uppgiven ärligt talat.
Tack för att du skrev!