Ska man vara kär hela tiden?

Mycket klokt har redan sagts i tråden, 

Vill bara tillägga att det nog inte är möjligt att vara kär/förälskad hela tiden men om man är öppen för att tillsammans jobba och vara rädd om kärleken man känner för varandra, kan man ha en levande relation under väldigt lång tid.

Personligen tror jag att detta är något man tillsammans måste bestämma sig för.

Om man tror på kärleken inser man att förälskelse är tillfällig medan kärleken kan vara för evigt.

Om du avser att vara kär är detsamma som att känna kärlek så håller jag med dig, men om man använder kär som synonym för förälskad som Ts verkar göra så har du fel

Så du tolkar inte vad du läser? Känner du till skillnaden mellan förälskelse och kärlek?  

Vet inte om någon människa skulle orka gå omkring och vara kär/förälskad hela tiden.  Skulle man ens vilja det?  Många psykologer och psykiatriker jämställer förälskelse med sinnesförvirring.  

Men om man med kär menar att känna kärlek så är det en annan sak och något man mycket väl kan känna för någon resten av livet

Ok jag ger mig. Det kan vara möjligt att vara kär hela tiden.  men du glömmer trådens innebörd.

Hur tycker du att detta besvarar Ts frågeställning?

Ska man vara kär hela tiden?

Jag (kvinna) pratade igår med en nära vän (man) om hur jag efter 7 år i min särborelation börjar tveka på mitt val. Han ställde mig frågan "älskar du honom?" "Väldigt mycket" svarade jag varpå han sa "okej, du älskar honom. Men är du kär i honom?". Jag blev lite paff och det enda jag kunde säga är "vad är kär?". 

Nu har jag tänkt på det här hela natten. Jag pratade med min vän om att jag kanske inte ska ha en relation. Att jag inte funkar i en relation helt enkelt då jag efter 5-6-7 år börjar vantrivas och bara "går på automatik" i min relation. Han menar att jag bara inte har "träffat rätt person". 

Vad anser ni? Vad innebär det att vara kär efter så lång tid i en relation?