En person som jag trodde var min vän.
Hela tiden pratade hen om hur hon ville vi skulle fika, gå ut på krogen, etc. Jag blev glad över det. Såg fram emot det. Inget av detta blev dock nånsin av. Hen sa men menade inget. Självklart blev jag besviken. Hen pratade även nedlåtande om sina andra vänner och förväntade sig att jag skulle finnas där för hen och lyssna. Medan hen själv inte hade tid att lyssna på mig om jag hade något på hjärtar som tyngde mig. När jag ifrågasatte vill hen plötsligt inte ha med mig att göra mer.
Vad är det för människa som beter sig såhär? Är det vanligt att en gör så? Ger andra människor förväntan om att ses och lådss vara ens vän för att sen skita i en totalt efter att hen själv bara pratat om sig och fått en som sin "terapeut" I telefon ett tag. Hur behandlar människor vandra egentligen? Som leksaker? Slit och släng? Byta ut när den inte duger längre? Hens beteende får mig nu att tvivla på nya vänskaper. Jag vågar inte längre släppa in människor på samma sätt som förut. Har blivit mindre öppen som människa efter den här personen och det är en sorg för mig. Vill kunna lita på människor igen. Någon som känner igen och varit med om samma?