Socutredning IGEN direkt efter

Socutredning IGEN direkt efter

 Vi har precis gått igenom en socutredning (gällnde dotter med misstänkt npf) som avslutades utan åtgärd men där de skulle göra uppföljning efter några veckor. Allt var tydligen frivilligt osv.  Vi har haft konstruktiva möten med skolan och kommit fram till bra lösningar och allt rullade på bra fick vi veta. Dottern har mått jättedåligt av utredningen och nu såg vi fram emot att få gå vidare.

Igår låg det ett brev i brevlådan från soc. De ska öppna en NY utredning då det fortfarande finns oro efter uppföljningen, för att dottern "fortfarande verkar lite låg" som det luddigt skrevs, hade hög frånvaro (som skolan också klargjort beror på influensa etc) och inte nådde godkänt i alla ämnen (går i fyran). 

Jag förstår inte vad det är de vill?? Måste vi säga ja till deras åtgärder fast de är frivilliga?? De gör oss ju bara illa och de har ju redan utrett precis! Det känns som en häxjakt och vi är så oroliga för vad de tänker göra, kommer de aldrig sluta, brukar det vara så här? Vi är ju bara en vanlig familj
Får säkert en massa påhopp nu menmen.  Ska ringa dem idag och fråga vad det handlar om och vilka åtgärder de tycker vi måste säga ja till...

Tack för alla kloka svar som kommit i tråden och era egna berättelser! Här kommer en liten uppdatering av läget, jag tror inte att jag har skrivit om det tidigare men annars får ni ursäka :)

Jag kontaktade BUP och bad att få göra en egenremiss för utredning. De skickade två formulär till mig respektive klassföreståndaren (som verkligen inte gillar vår dotter och därför inte lär ha "skönmålat" svaren), ett avseende ADHD och ett för högfungerande autism (tidigare kallat Asperger). Samma dag ringde en barnläkare som även var socionom upp och höll en timslång intervju med mig kring dottern. Slutligen berättade han att alla staplar i formulären var "gröna", det vill säga, hon hade helt normalt resultat på ALLA olika kriterier för någon av dessa diagnoser. Den enda stapel som var lite avvikande var den för motivation och frånvaro i skolan. Summa summarum: Det fanns inte tillstymmelse till risk att hon hade varken ADHD eller autism (även om man kan ha drag av det inom ramen för en "normal" personlighet tänker jag, men att det hos barn kan vara sådant som mognar bort). 

"Det är tydligt att det här är skolrelaterade problem där skolan måste jobba med att motivera henne och anpassa även om hon inte har någon diagnos. Så fungerar det för alla barn. Detta har ingenting med er dotter eller hemmet att göra." Jag höll på att börja gråta. Efter allt Soc har utsatt oss för och all oro för dottern och hur det ska gå för henne i livet var det som om en gigantisk sten föll från bröstet. 

Jag berättade att Soc startat utredning igen då skolan upplevt henne "låg" i några veckor även om varken vi eller dottern hållit med. Då sa han åter att det var tydligt att det var i skolan problemet fanns. Flickan mådde bra hemma men de behöver hjälpa henne att trivas där. Jag frågade hur jag kan stötta henne om hon någon gång visar tendenser till att vara låg och han sa att jag skulle göra precis som jag gjort, trygga upp henne, ha ett lågaffektivt bemötande och lyssna. 

Jag skrev allt detta till skolan men de har reagerat med total tystnad. Sen skrev jag det till Soc men de nämnde det överhuvudtaget inte i svaret. I mailet frågade jag om det utifrån det som framkommit verkligen är nödvändigt att utsätta dottern för fortsatt utredning eller om vi fortsättningsvis kan ta detta med skolan. Både dottern och vi som familj mår mycket dåligt av att gå igenom ytterligare en utredning och hon VILL verkligen inte träffa socsekreteraren, vid enda tillfället hon gjort det har hon gråtit sig igenom samtalet och verkligen inte "varit sig själv" så de kunnat göra någon rättvis bedömning. Då sa socsekreteraren att det var "vårt föräldraansvar" att trygga henne i detta och att om hon inte fick träffa henne på kontoret skulle hon åka till skolan och träffa henne där (!!!). Jag tyckte att mitt föräldraansvar var att förmedla att dottern mår dåligt av det, att jag tar hennes upplevelse på allvar och att jag som förälder inte heller ser någon vits i att plåga henne och oss utan att det finns någon vinning i det nu när vi tagit alla kontakter som behövs och problemet ligger hos skolan som vi samarbetar väl med.

Hon bara tjatar om "föräldraansvar" och att "barn har rättigheter" som en papegoja så fort man säger emot och det känns som en härskarteknik för vem kan argumentera mot det liksom? Är jag oansvarig och dum som tycker så här? Vi våndas inför mötet och vet att dottern verkligen kommer framstå som "låg" då eftersom hon är ledsen över det. Då kommer soc bara bli ännu oroligare för hennes psykiska mående trots att hon mår bra annnars utom i kontakt med dem..! De bara letar ju fel! 

Ja, men det är faktiskt helt sant. De skickade ut formulären för att se om det fanns tecken som gjorde att man borde träffas för ett första bedömningssamtal, men utifrån formulär och intervju kom de fram till att de inte önskade kalla henne. Hade det inte varit emot alla möjliga sekretessregler hade jag kunnat ladda upp en maskad journalanteckning som bevis ;) Jag tror de gör så för att korta köerna och sålla. Och för att hon varit på ett bedömningssamtal för många år sedan utifrån skolans remiss. Jag är iaf tacksam för att det gick så fort som det gick.

Barnläkaren/socionomen har den dubbla kompetensen då han kommit till Sverige för tio år sedan och därefter fått prova på att arbeta både inom bankvärlden (!) och sedan på BUP. Jag vet inte hur det kommer sig att han inte arbetar som läkare men googlade hans namn och såg att han var det i grunden. 

TS skriver att hon googlade honom, och då kan man ju hitta lite av varje om någons bakgrund.

Jag förstår inte varför du hakar upp dig på något som inte ens är relevant. Ibland brukar jag googla vem jag ska prata med för att det känns mindre "läskigt" då. Det kan ju ha varit någon som hette likadant. Hur som helst är det nog inte ovanligt att någon som har en rejäl utbildning i sitt hemland inte får arbeta som det i Sverige då de inte klarat t ex språktest eller liknande. Jag vet inte. Men som du säger är väl huvudsaken att han var socionom, även om jag tyckte att bakgrunden som barnläkare gav extra trovärdighet också. Men släpp det nu :)

Hört talas om LinkedIn? Till exempel. 

Men sluta...många invandrarnamn ger bingo direkt och de flesta med utbildning har hela sitt CV på LinkedIn.

Vet man mitt namn så vet man också min grundexamen från universitet och alla mina jobb sen dess.

Jag kan lägga ut hennes jornalanteckning med hennes namn överstruket och tidningsartikeln med läkaren i om du insisterar...