Barnen bo i stort hus eller lägenhet?

Det är långt ifrån alla barn som bor varann vecka, av olika skäl. Man får avgöra vad som passar bäst utifrån varje familjs behov. 

I det här fallet är barnen hyfsat stora också, och bör också få ha en åsikt. 

Varför kan inte den som flyttar bo närmre där den bor idag? Måste den flytta så långt bort?

Var är barnen folkbokförda? Barnens folkbokföring kan bara ändras om båda vårdnadshavare går med på det. 

Båda vårdnadshavare ska bestämma var barnen bor. Om en VH på egen hand ändrar boende har den andre en bra chans att stämma för boende och vinna. Egenmäktighet mot barn om de undanhålls från en VH. 

 Stort hus eller lägenhet är oväsentligt, det viktiga är att barnen får tillgång till båda föräldrarna i vardagen. 

Hur löser man det? Med en lagändring kanske, VH med störst boende vinner. 

Och alla måste ha egna rum?

Hur långt bort pratar vi om?

Normalt sett brukar den som flyttar förlora en process i sådana ärenden, så det brukar inte ens vara värt att processa.

Men min personliga åsikt är att den nej-sägande föräldern ska ge med sig, för barnens skull.

Som uppväxt med frånskilda föräldrar från fem års ålder så tycker jag även att vv-boende är överskattat. Jag uppskattar tryggheten och stabiliteten med att ha ett fast boende och ha umgänge med den andre föräldern.

Ja fast hur vet du att flytt till nytt hus, ny skola och bo med 3 nya människor dvs förälders nya partner och dennes två barn och förlora vardag och varannan veckas liv med sin andra förälder som barnet är van vid är bättre ?
Barnet/barnen är nu vana vid varannan veckas liv.

Det kan vara bättre men kan också bli totalt fel, precis som det skrivs så många trådar här om, det är inte alltid lätt med bonusfamiljer och ännu mer utsatt när barn har autism.
Många med barn med autism har det jobbigt i bonusfamiljer speciellt när det sker när dom är tonåringar.

Det kan bli bra med flytt om barnet/barnen vill men som sagt är det förälders och partners önskan att flytta? vill barnet/barnen?

Varken du eller jag vet vad barnet/barnen vill, kanske vill flytta eller inte alls flytta och inte träffa då träffa den andre föräldern lika mycket.
Kanske som jag skrev kan det bli bättre för det barnet med autism att stanna och bo kvar med den andre föräldern och ha det lugnt istället för att bo 5 barn som ju sällan då är lugnt med allt som händer.

Jag utgår ifrån vad som är vanligt med barn med autism men jag vet inte vad som är bäst för ts barn och det vet ju ingen av oss här.
Det är mycket att tänka på och därför undrade jag om förälder ny partner och alla 5 barn bor ihop nu varannan vecka så dom vet hur det är.
Att köpa ett stort hus långt bort så att barnen ska byta skola, förlora en stor del av tiden med sin andra förälder och bo ihop med ny partner och nya bonussyskon är en stor chansning om dom inte provat att bo tillsammans och upplagt för stora utmaningar och sen inte går att ändra igen hur som helst.

Det kan vara för många förändringar på en gång.
Det är mycket som måste tas i beaktning och inte bara utgår ifrån att flytt är bäst för alla om det är förälders och ny partners dröm om stort hus och inte barnens.
Därför måste ju barnen också vilja ha denna förändring och därför frågar jag vad barnen tänker om flytt.

Om skolan funkar någorlunda så hade jag inte riskerat att byta, inte i den åldern och absolut inte om de har NPF. 

Om barnen vantrivs i skolan och inte har några kompisar blir läget ett annat. Men då kan man överväga skolbyte utan att flytta. 

Är rumsfrågan det viktiga så kan man flytta till en lite större lägenhet lite längre bort. 

Det är inte särskilt mycket mer värt att bo i hus än lägenhet när man är tonåring. 

Jag vet inte vad du är emot egentligen... att ditt ex flyttar en bit bort, till hus e.t.c. eller att han flyttar ihop med ny partner. Det är två helt skilda omständigheter och kommer att påverka barnen olika.

Att ingen av er ska få bo ihop med ny partner är ju inte rimligt.

Att flytta till en bättre skola låter ju jättebra, särskilt med era barns diagnoser.

Om barnens diagnoser är grava så kan man ifrågasätta om de ska gå i en vanlig skola.

Vad säger han om du föreslår fast boende hos dig och umgänge med honom vid ev flytt?

Jag tänker inte en lägenhet med rum till fem barn utan en med egna rum till tre. Ett rum mer alltså. Det brukar finnas i samma prisklass om man är beredd att flytta en halvtimme längre ut/ sämre område. Då kan alla tre få egna rum och ändå ha kvar sina vanliga liv med skola och varannan vecka. 

Om nu argumentet för att flytta är att barnen sk få egna rum. Är meningen med flytten att bli sambo och bonusfamilj är diskussionen en annan. Då flyttar man inte för barnens skull utan för sin egen. 

Men är får du ändå tänka på hur rimligt det är att barns känslor ska styra en hel familjs liv, inte bara för stunden utan för lång tid och även de vuxna och detta är barn med autism som har svårt för förändringar. Det är lite för kortsiktigt perspektiv.Du har alltså inte föreslagit en sådan lösning.

Frågade du barnen om hur boendet skulle se ut för dem tidigare?

Jag får intrycket att det bara är inför hans flytt som den saken ges någon betydelse för dig, vilket inte är rättvist mot varken honom eller barnen.

Ja, som jag sa; alla har inte möjligheten efter en separation att bo kvar på orten där X'et bor. Tillgången på arbete och bostäder kan innebära att vi vuxna måste anpassa oss efter det istället för möjlighet till VV-boende för barnen.
VV-boende är överskattat till den grad att frånskilda tycker att det är ett måste och jag håller inte med om det. Detta försvårar också för frånskilda föräldrar att träffa en ny partner.

Var skrev han det?
Tycker du att man ska leva som singel tills ungarna är vuxna eller?

Du kanske gillar att vara mamma 100% och partner 0. De flesta håller inte med. Hur mycket man än älskar sina kids så behöver man får vara vuxen också.

Du tvingades inte till någon, det valde du själv. Och varför lät du honom flytta till att börja med då?

Inget är viktigare än barnen, men ofta har barnen mycket lättare att anpassa sig efter situationen än tvärt om.

Det är heller inte rimligt att man som förälder ska ge upp alla sina drömmar och behov för att man har barn, utan de måste som allt annat i livets pussel passa ihop.

Jag har också träffat ensamstående mammor där barnen i lika hög grad som mamman önskat att hon träffar en ny man. Så jag tror inte att det för barnen heller är det mest optimala att deras frånskilda föräldrar sätter sitt eget kärleksliv på paus.