Jag har kidnappat min man till en sekt

Du glömde nämna en liten, liten detalj... Vad säger din man om det här? Och vad GÖR han åt situationen??? Har han förklarat för sina närstående varför han tar avstånd? Det faktum att du inte nämner ett ord om detta tycker jag att du ska ta dig en liten funderare på... 

Det här är ju inte nån dragkamp om din man mellan dig och hans närstående. Det är ju (i första hand) din man som har problem med sin familj, som HAN måste lösa. Förslagsvis genom att rådfråga på CA - de borde väl kunna hjälpa till? Det låter också som om han skulle behöva professionell hjälp av en kurator, psykolog eller liknande. Om han känner sig hotad bör han kontakta polisen.

Eftersom du mår dåligt av det här kanske du också borde prata med en kurator eller psykolog? Om du känner dig hotad bör du kontakta polisen. Vad din mans närstående tycker om det är deras problem.

Ni kanske skulle prova parterapi eller träffa en faniljebehandlare för att få hjälp med er situation som par/familj? 

CA har väl möten där närstående är välkomna? Har du varit med på de mötena? Där kanske du som närstående och ni som par kan få stöd? 

Har du träffat din mans närstående? Kan ni inte bjuda hem dem och visa att ni inte är med i nån sekt? 

Umgås ni med din mans vänner? I så fall vet väl de att du inte har kidnappat din man till nån sekt? Eller vad säger de om kontaktförsöken från din mans familj? Om det inte finns nån som helst grund för dessa anklagelser och alla andra i er omgivning vet detta så är det inte ert problem och din man får vara tydlig mot sin familj. 

För att förstå situationen lite bätte frågar jag ändå följande: Är du också medlen i CA (eller liknande organisation)? Umgås ni bara med nykterister? Eller på vilket sätt menar din mans närstående att ni är medlemmar i en sekt? 

Det låter som om de lider beroendesjukdom och allvarliga missbruk och lever i förnekelse. Det brukar ingå i sjukdomsbilden att anse att det är andra människor det är fel på, att andra människor överdriver, att andra människor är sjuka eller galna osv. Detta för att rättfärdiga sitt eget beteende och slippa inse att de har problem och behöva ta tag i det. Om deras egen son tar avstånd kan ju det innebära att det skulle vara nåt fel på dem och då är det lättare att hitta en utomstående fiende att skylla på: det är du som är galen och manipulerar din man.

Tvärtom, skulle jag säga. Om du vet att du har rent mjöl i påsen kontaktar du givetvis polisen för rådgivning och anmäler eventuella hot. Det blir som en tydlig markering mot din mans närstående - att du vet att du inte gör nåt fel och känner dig trygg i det. 

Du skriver att du är orolig för att din mans närstående skulle uppfatta en polisanmälan som "ett ytterligare tecken på din makt som sektledare och att du kontrollerar din man". Om det enligt dig inte finns några som helst tecken på att så skulle vara fallet utan att dessa påstpenden är helt tagna ur luften så kan en polisanmälan inte göra saken värre. I så fall talar det till din fördel att det finns dokumentation som styrker din version i en eventuell rättsprocess. 

Med det sagt så undrar jag följande: Varför måste just du vara den som kontaktar polisen - varför kan inte din man göra det? Det är väl honom de besöker utanför hans arbetsplats och vill ta med sig i bilen och det ör väl hans vänner de tar kontakt med? Det är väl mot honom de riktar sina kontaktförsök/trakasserier? Varför är det då självklart att det är du som ska polisanmäla?

"Säg åt dem att NI polisanmäler..." skrev signaturen "Anonym". På det svarar du "Tanken har slagit MIG men JAG kan bli lite full i skratt och typ tänka att gör JAG det...". Jag antar att du har pratat med din man om de tankarna? Vad sa han? Vad tänker han? Hur ser han på en eventuell polisanmälan och vad det skulle kunna få för konsekvenser? Det är ju hans familj det handlar om? Och hur kommer det sig att du inte tyckte att det var viktigt att nämna nåt om det i ditt svar? 

Om du rannsakar dig själv - kan det finnas nånting i ditt beteende som din mans närstående kan ha uppfattat som överdrivet kontrollerande? 

Glömde kommentera detta: Vad säger din familj? Antar att de känner din man? Får du stöd av dem?

Då så. Då är det inga problem att polisanmäla. Då behöver du inte bry dig om vad de tycker om det. Det var exakt detta jag var ute efter. Förslagsvis kan din man ta kontakt med polisen så slipper du. 

Med rättsprocess menade jag givetvis mot dem, om ni polisanmäler vad de utsätter er för. Att det är bra för er att ni kontaktar polisen i tidigt skede och berättar om ssituationen.Föreslår att ni dokumenterar allt som händer, skriver ner datum, tar skärmdumpar, spelar in samtal. Det kan hjälpa er om ni skulle behöva ansöka om kontaktförbud i framtiden. 

Glöm inte att be de andra personerna som din mans familj tar kontakt med att spara meddelanden och dokumentera kontaktförsöken. Ni verkar ju ha många vittnen. 

Du är säker på din sak och känner dig trygg i det och ni har stöd av omgivningen. Bra. Då finns det två problem, som jag ser det:

1. Din man behöver hjälp med hur han ska markera mot sin familj och stå upp för sig själv och det liv han väljer att leva samt backa sin partner. Föreslår att han tar hjälp av CA och/eller samtalskontakt.

2. Att din mans familj kontaktar närstående och att de väntar utanför hans arbetsplats och försöker övertala honom att åka med dem. Din man får polisanmäla.