Dejta bipolär man

Kom nyss hem från en tredje dejt med en jättetrevlig man. Han har flera egenskaper jag både uppskattar och söker hos en partner, verkar öppen och ärlig, social och generös med sig själv, samtidigt som jag tvekar.

Han har berättat att han har diagnos bipolär sjukdom typ 2 men att han är hög fungerande med deltidsjobb och att han har verktyg om det bär iväg. Jag vet ingenting om diagnosen alls och har ingenting att förhålla mig till, men har läst på en del och det skrämmer mig lite.

Dels att han han sagt att han kan behöva vara för sig själv ibland och de depressiva skoven och sömn- och koncentrationssvårigheter bland annat. Jag har också fått intrycket av att han är lite avtrubbad känslomässigt och svår att få riktig varm och kärleksfull kontakt med, likaså sexuellt.

Jag misstänker att jag inte kommer få mina behov helt tillgodosedda i den här relationen. Han verkar jättenöjd och ser inte alls mig ur det perspektivet, och ikväll fick jag nästan känslan av att han mest bara vill ha en relation avklarad. Som att vad jag vill inte är lika viktigt som hans behov, och jag känner också hur jag börjat anpassa mig. Jag hade till exempel tänkt föreslå bio eller filmkväll ihop i helgen, tills han hintade att han inte riktigt brukar orka med en hel film.
Har någon lite input i det här? Känner mig ledsen på en så fin person i övrigt.

Anonym (Lily) Trådstartaren

Fri 21 Mar 22:02

#2

Anonym (Micke) skrev 2025-03-21 21:33:53 följande:

Först hintar du om att du inte kommer få dina behov helt tillgodosedda, du tänker alltså mest på dina behov.

Sen kritiserar du honom för att dina behov inte är lika viktiga som hans enligt honom?

Annars är det väl svårt att säga, det är väl som andra sjukdomar att det är olika grader. Jag tror att finns både enklare och svårare fall av bipolaritet.

Inledningsvis när jag dejtar checkar jag ju av om personen kan erbjuda det jag längtar efter i en relation, exempelvis emotionell, intellektuell och sexuell kontakt. Intimitet, ödmjukhet och framför allt nyfikenhet. Självklart utgår jag från mina behov och preferenser för att se om det matchar.

Skillnaden här är att jag gärna samtalar om det för att se vad dels han söker, om vi vill samma sak, och om det uppstår en nyfikenhet av mig även för honom. Han har uttryckt många av sina behov och vad han mest praktiskt behöver, utan att bemöta mig med samma nyfikenhet. Jag vet betydligt mer om honom än han om mig till exempel.

Anonym (Lily) Trådstartaren

Fri 21 Mar 22:35

#4

Anonym (bipolär 2,5) skrev 2025-03-21 22:26:39 följande:

Det låter som att ni inte är på samma bana. Hur mycket det har med hans bipoläritet att göra kan jag inte säga, men jag KAN säga att jag själv är man, har 2,5 och kän inte känna igen mig i ditt sätt att beskriva din dejt, då jag själv är väldigt intresserad av människor och deras, alt som är dem.

Såklart kan det vara så att vi bara inte är kompatibla. Det skulle nästan kännas bättre än att det beror på en diagnos, vilket är något han ju inte kan rå för eller påverka.
Upplever du en avtrubbning eller minskat engagemang pga tex medicinering? Vad är bipolär 2,5?

Anonym (Lily) Trådstartaren

Fri 21 Mar 23:01

#7

Anonym (Tess) skrev 2025-03-21 22:39:11 följande:

Jag har bipolär sjukdom 2 och tycker inte att det du beskriver låter som att det har något med diagnosen att göra.
Ja, förutom det att han behöver vara för sig själv ibland och depressiva och hypomaniska skov.
Har han medicin?
Jag har bara haft diagnosen i drygt 2 år men blev mycket stabilare när jag började med min medicin.

Han medicinerar och går i samtal vad jag förstått. Vi har ännu inte pratat så mycket om det. Det är mest en känsla jag har fått, att han presenterat sig själv som ett paket och bagage som jag antingen får rätta mig efter, eller inte. Det kände jag inledningsvis att jag inte var rädd för alls, tvärtom, förutsatt att det är ömsesidigt. Att bådas våra behov är lika viktiga och får ta lika mycket utrymme. Just nu känner jag inte det, snarare känner jag mig ensam och nedstämd, när jag egentligen borde vara upprymd och förväntansfull.

Anonym (Lily) Trådstartaren

Fri 21 Mar 23:06

#8

Anonym (bipolär 2,5) skrev 2025-03-21 22:49:28 följande:

Ett visst mått av avtrubbnnig känner jag så klart, det är det medicinen är till för. Kapa topparna och dalarna och göra livet mer stabilt. Men absolut inte minskat engagemang.

2,5 är nog det de flesta ser framför sig när man pratar om bipolär, med så kallad rapid cycling, dvs det är väldigt kort mellan svängarna.

Jag ska se om jag kan lägga in ett par bilder som jag gillar mycket som visar

Intressant och konkret schema. Hade inte hört talas om 2,5 innan så bra att bli upplyst.
Då är det kanske så pass enkelt att han helt enkelt inte är så intresserad, jag tänkte att medicineringen kunde bidra till att han är ganska svår att komma genuint nära. Jag upplevde honom som sårbar när han berättade om allt kring hans psykiska ohälsa, tills jag insåg att han berättar det för precis alla, vilket naturligtvis är jättebra. Men under allt det vill jag känna en egen kontakt, vilket känns svårt med just honom, framförallt att han inte är så nyfiken på mig och mina tankar kring allt.

Anonym (Lily) Trådstartaren

Sat 22 Mar 08:18

#28

Diagnosen i sig är absolut inget problem för mig, i sig. Jag tänkte snarare om det skulle kunna vara en möjlig förklaring till att jag känner att han är svår att få verklig kontakt med, exempelvis på grund av medicinering eller så.
Nu förstår jag ju att det snarare kan bero på ett personligt drag och att han förmodligen inte är så intresserad av just mig, eller åtminstone så matchar inte våra känslomässiga behov. Tråkigt såklart, men det är vad det är.

Anonym (Lily) Trådstartaren

Sun 23 Mar 14:03

#37

Anonym (Kim) skrev 2025-03-23 09:09:12 följande:

Fast vänta här nu. Du har dejtat tre gånger. Du tycker dig ha skaffat en rätt rejäl uppfattning om honom. Det är lite väl snabbt. Ni har avhandlat diagnoser och haft sex. Hur vore det om ni lärde känna varandra lite mer. Prata kring dina rädslor. Tycker du ska ge det en chans. Har man en psykiatrisk diagnos, har sjukdomsinsikt, följer sin medicinering och har bra verktyg med koll på tidiga tecken så fungerar de personerna väldigt bra. Tycker du dömer honom allt för snabbt med eller utan diagnos. Hade du dissat en man utan diagnos men med olater? Det är personen du dejtar och personen är inte sin sjukdom.

Ja jag hade dissat en man med olater. Särskilt när det handlar om mina ganska basala behov i en kärleksrelation. Jag anser snarare att finns det en diagnos som han varit helt öppen med från början så är det värt en tankerunda till. Jag struntar blankt i huruvida man har diabetes, är bipolär eller har aspberger, borderline eller pälsdjurallergiker så länge verkligheten fungerar och vi känner oss bra med varandra, tillsammans. Jag har landat i att jag nog inte gör det, och tre-fyra dejter och motsvarande veckor är fullt tillräckligt för att identifiera matchningen tycker jag. Särskilt när något viktigt för mig fattas.
Och jag tycker han är en skithärlig person och jag är ledsen för att det inte blev som jag hoppats.

Anonym (Lily) Trådstartaren

Mon 24 Mar 10:23

#44

Anonym (Kim) skrev 2025-03-23 15:30:28 följande:

Ok. Fattar. Du försöker ju se det från olika vinklar och du saknar en för dig viktig del. Fortsätt framåt och lycka till i ditt sökande. Plötsligt händer det!

Tack!
Jag beslöt mig för att ta upp min känsla med honom igår. Han ställde inga frågor eller visade nyfikenhet på mina tankar så jag beslutade mig för att gå vidare. Inte heller det spelade så stor roll för honom, så jag kan nog dra slutsatsen att min känsla var rätt.

Dejta bipolär man

INNEHÅLL