Inlägg från: Anonym (Micke) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Micke)

    Dejta bipolär man

    Anonym (Lily) skrev 2025-03-21 21:15:00 följande:
    Dejta bipolär man

    Kom nyss hem från en tredje dejt med en jättetrevlig man. Han har flera egenskaper jag både uppskattar och söker hos en partner, verkar öppen och ärlig, social och generös med sig själv, samtidigt som jag tvekar. 


    Han har berättat att han har diagnos bipolär sjukdom typ 2 men att han är hög fungerande med deltidsjobb och att han har verktyg om det bär iväg. Jag vet ingenting om diagnosen alls och har ingenting att förhålla mig till, men har läst på en del och det skrämmer mig lite. 

    Dels att han han sagt att han kan behöva vara för sig själv ibland och de depressiva skoven och sömn- och koncentrationssvårigheter bland annat. Jag har också fått intrycket av att han är lite avtrubbad känslomässigt och svår att få riktig varm och kärleksfull kontakt med, likaså sexuellt.

    Jag misstänker att jag inte kommer få mina behov helt tillgodosedda i den här relationen. Han verkar jättenöjd och ser inte alls mig ur det perspektivet, och ikväll fick jag nästan känslan av att han mest bara vill ha en relation avklarad. Som att vad jag vill inte är lika viktigt som hans behov, och jag känner också hur jag börjat anpassa mig. Jag hade till exempel tänkt föreslå bio eller filmkväll ihop i helgen, tills han hintade att han inte riktigt brukar orka med en hel film. 
    Har någon lite input i det här? Känner mig ledsen på en så fin person i övrigt.


    Först hintar du om att du inte kommer få dina behov helt tillgodosedda, du tänker alltså mest på dina behov.

    Sen kritiserar du honom för att dina behov inte är lika viktiga som hans enligt honom?

    Annars är det väl svårt att säga, det är väl som andra sjukdomar att det är olika grader. Jag tror att finns både enklare och svårare fall av bipolaritet.
  • Anonym (Micke)
    Anonym (Lily) skrev 2025-03-21 23:01:09 följande:
    Han medicinerar och går i samtal vad jag förstått. Vi har ännu inte pratat så mycket om det. Det är mest en känsla jag har fått, att han presenterat sig själv som ett paket och bagage som jag antingen får rätta mig efter, eller inte. Det kände jag inledningsvis att jag inte var rädd för alls, tvärtom, förutsatt att det är ömsesidigt. Att bådas våra behov är lika viktiga och får ta lika mycket utrymme. Just nu känner jag inte det, snarare känner jag mig ensam och nedstämd, när jag egentligen borde vara upprymd och förväntansfull.
    Då är det ju inget snack om saken om du känner så efter så kort tid. Gå vidare!
  • Anonym (Micke)

    Tycker dom flesta i tråden verkar eniga om att TS borde leta vidare.

  • Anonym (Micke)
    burleskburkläsk skrev 2025-03-22 06:46:53 följande:
    Ja om hon uppskattar att må bra och vill ha en partner där hon är det mest betydelsefulla...nån som verkligen bryr sig och finns där.

    Det är synd att han har diagnosen, absolut men om man tänker att hon träffade en man utan diagnosen som också betedde sig som killen hon dejtar...skall hon stanna då?

    Hon kan ju inte stanna bara på grund av diagnosen...
    Diagnosen är såklart ett minus, inte något som gör att man stannar. Men om det funkat i övrigt så hade kanske inte diagnosen varit ett oöverstigligt problem. Dom flesta har ju brister och tillkortakommanden på något sätt.
Svar på tråden Dejta bipolär man