Hade du velat se verkligheten som den är om det är dåligt?

Kan ju finnas många skäl. Man kan växa upp i en sekt t ex. Alla som inte är med i sekten är konstiga. Så du är bara med folk som är med i sekten. Och plötsligt kommer man till världen utanför och inser att man levt ett helt dysfunktionellt liv. Men när man är i det så känns det normalt, man har ju inget annat att jämföra med, man kan tro att alla har det likadant. 

Frågan är om man mår bättre av att stanna där man ändå ser det mysigt. 

Va? Jag går inte runt och säger massa sanningar till folk. Frågan är mer utifrån den personen som exempelvis växer upp i en sekt och inte vet något annat, är det bra för den personen att märka att det varit extremt dysfunktionellt? 

Det finns ju alla möjliga sånna här exempel. Typ en skola med en extrem inriktning. Det var som en sekt, eleverna har helt olika uppfattning om sin barndom och skolgång. Vissa blev enormt utsatta, man själv hade en fantastisk barndom. Tills dom en dag vaknar upp i verkligheten och inser att hela deras uppväxt har varit helt dysfunktionell. Men om man är kvar på samma plats, med samma människor och leva så som man blivit lärd, då kommer allt funka bra. Handlar inte om att någon medvetet kommer fram till någon och säger att din barndom va fel. 

Det kan lika gärna handla om att man blir hembjuden till en familj på middag och det visar sig att en mer vanlig familj kan se ut på ett annat sätt än vad man trott är det normala. Så bara av att få uppleva något annat kan vara en ögonöppnare. 

 

Hur hårt det än är? Har sett folk få dessa aha upplevelser och dom mår sååå dåligt över det. Sådär så att det blir svårt att resa sig. Hade det varit bättre om dom bara fått leva som dom gjorde innan Och nej det är inte jag som sagt något, 

Om hela ens liv raseras kan det ju bli tufft 

Jo men att du skulle gå från en dag med familj och vänner till att en annan stå utan familj och vänner. 

Jo men det raserar inte hela din tillvaro. 

Tänk mer att du är i en sekt, dom har familjen i sekten. Du jobbar och gör allt för sekten. Du bor i ett samhälle där sekten liksom är. En dag möter du en annan del av världen. Du inser hur konstigt allt är. 

Du börjar ifrågasätta, blir utfryst, din familj tar avstånd, dina vänner försvinner, ditt jobb försvinner och du kan inte bo kvar där du bor för att huset du bor i äger församlingen. 

Hade du ändå velat veta att sanningen då? 

Jag tänker att om man varit utsatt så är man ju mer rustad för sanningen. Men tänk att vara 35-40 och inse att det man trott hela livet inte Är så. Och att med den vetskapen så förlorar man allt. Innan dess har man varit glad och nöjd. Och helt plötsligt försvinner allt på en och samma gång. Man har aldrig varit med om något liknande tidigare. Aldrig utsatts för detta.