Inlägg från: Anonym (Huldra) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Huldra)

    Oplanerat gravid, orolig

    Det låter inte som att du kan bortse från allt det jobbiga med att skaffa barn, utan snarare som att någon satt en kniv mot din strupe och du tvingas nu göra ett val. Lyssna på dina känslor. Det är du som ska leva med ditt beslut. Behåll inte barnet bara för att folk runtomkring och samhället uppmuntrar till det om du innerst inne inte vill.

    Ponera att du behåller barnet, vad känner du för känslor när du tänker på det?
    Och vad känner du för känslor när du tänker på en abort? 

  • Anonym (Huldra)
    Anonym (X) skrev 2025-03-23 23:50:57 följande:
    Det sägs att man aldrig ångrar ett barn...

    Men självklart kommer det vara en krävande tid. Din kropp kommer förändras och du kommer säkert behöva prata med någon. Du kan be om samtalsstöd hos en kurator på MVC, där kan du ventilera din oro och hitta sätt att jobba med dig själv. Det kanske också är possitivt för framtida saker som sker. Det skadar aldrig att ha lite verktyg för att möta jobbiga situationer. Vad tycker pappan om allt, är han  lycklig och ser fram emot barnet?
    Vad spelar pappans känslor för roll? Om han är överlycklig men hon innerst inte vill så ska hon inte behålla. Så enkelt är det. 
  • Anonym (Huldra)
    Anonym (X) skrev 2025-03-24 10:29:35 följande:
    Pappans känslor spelar väl en jävla roll, om han inte vill ha barnet kontra om han vill ha det och ser fram emot det och är stöttande så väger det in i TS funderingar. TS verkar inte vara sugen på abort utan vill ha tips på andra som haft ångest men där allt gick bra.
    Oavsett om han är för eller emot, är det hon som kommer sköta 90% av allt. Därför är beslutet hennes. Oavsett hans åsikt och känslor. 
  • Anonym (Huldra)
    Anonym (Alicia) skrev 2025-03-24 10:53:32 följande:
    Det spelar ju stor roll för hur vardagen kommer se ut för TS om hon behåller barnet. Om pappan är glad över graviditeten kan dom ju hantera problem och rädslor tillsammans som ett team. De kan stötta varandra och finnas där när det blir svårt. Självklart ska TS inte behålla enbart för att pappan vill, men det är ju enormt mycket lättare att ta hand om en bebis med en engagerad partner än ensam. 
    Det finns inga garantier för att han kommer steppa upp och vara det stödet hon behöver. Många går isär under småbarnsåren. Bara för att andra varit i samma sits som TS där allt gick bra i slutändan, finns noll garanti för att det blir så i hennes fall. 
Svar på tråden Oplanerat gravid, orolig