Jag är 33år, smal, tränad med päronformad kropp. Till bröst har jag halva mandariner som inte helt fyller ut en a-kupa. Jag har kämpat sen jag var 16 år med att försöka acceptera mina bröst. Jag har kommit en lång bit på väg. Jag gråter inte längre varje dag och det kan gå månad utan att jag gör det. Men innerst inne accepterar jag de inte. Jag tycker inte om de. När jag hamnar i "bröst-mörkret" så verkligen hatar jag de. Jag har varit retad som 20åring under många år från andra "vuxna" tjejer för mina platta bröst. Jag har haft killar som uttryckt att jag kan operera de och att de duger väl. Otrogna killar och pojkvänner som inte tagit på de alls för de är enligt dem obefintliga. Detta har påverkat min känsla för mina bröst och gett mig bekräftelse på att jag är otillräcklig. Sen har media också påverkat med sin bild av hur en kvinnokropp ska se ut (timglas). Mitt sätt att jobba på att acceptera de har varit att avbryta tankar och göra något annat.... alltså springa från känslorna. Jag har jobbat på att inte alltid använda uppstoppade bhar. Att gå helt utan eller ha tunn topp. Men jag känner mig obekväm och naken. Som om alla stirrar på att jag är platt. Jag tycker inte det är fint och jag kan inte ha urringat på mig då. Med min histora så har jag själv skapat mig en syn på vad som är kvinnligt. Det är bröst. Kurvor. Det är det som är sexigt. Jag har en jobbigt känsla av att inte vara kvinna nog, inte vara sexig, att vara otillräcklig. Tillfällen när jag blir att må dåligt: *När jag ska köpa bh eller bikini. Det finns knappt några som passar mig. Butiker har olika på 70a. Flera är väldigt förstora. Inga av de kvinnliga snygga bhar passar mig. *När jag är på stranden och ser flickor som har större bröst än mig. *När jag tänker på att mina kanske inte räcker för min pojkvän och jämför mig med hans tidigare. *När jag är i omklädningsrum. Jag byter inte om upptill om det är andra tjejer där och jag duschar allrud hemma. Även där ser jag och tänker jag på att av alla kvinnor här så har jag minst. * När jag vill ha fina linnen eller klänningar med urringning. Att prova olika uppstoppade bhar för att se vilken bh som lyckas bära upp kläderna rätt. Jag har läst i många "små bröst" trådar efter tips. De alla tar upp samma saker som jag inte känner hjälper mig:1. Att det finns killar som föredrar små bröst. Min pojkvän säger att jag fin och att brösten passar mig, men han föredrar inte små bröst. Han gillar alla sorter. Rätt bröst på rätt kropp. Han säger att jag ska fokusera på andra saker på min kropp som tex. Rumpan. Men det går inte, för mig är det brösten som är kvinnan. Hans ex hade stora bröst och rumpan. Han har uttryckt att han gillat deras bröst men även mina. Vilket får mig svartsjuk och jag känner mig ful och otillräcklig i jämförelse med de. Mina tankar maler: "Att han måste gilla stora bröst och är bara snäll som säger jag är fin och att han säger jag har andra saker, vilket gör att mina bröst då inte är bra nog."2. Att nämna vad som är jobbigt med stora bröst och fördelarna med att ha små. Men även detta tips hjälper inte mig. 3. Att träna och fokusera på att ha en stark kropp istället. Jag är vältränad och stark. Men det har inte hjälpt mig. 4. Jag vill inte operera mig. Det går emot mina värderingar och känns så fel när jag har bröstcancer i familjen. Mina bröst är ju friska... iallafall än. I grund och botten så känns min kropp skön. Den är frisk. Jag är van att inte ha några bröst i vägen. Kan sova på magen och behöver ingen bh som stöd. Kan hoppa och springa runt som jag vill. Men i mitt hjärta älskar jag inte min kropp och jag har bara ytligt accepterat.... inte på riktigt.Frågor jag vill ha hjälp med/tips för:? Hur lär man sig att älska sin kropp? ? Hur ändrar man sin egen syn på vad som är kvinnligt? ? Var kan man hitta sexiga underkläder för 70a? (Inte sportbh, toppar, flickbhar eller vanliga enfärgade tråkiga) ? Vilka praktiska saker kan man göra? *Andra tips?
