De ringde från palliativa, min mamma dör nu

Mina varmaste kondoleanser till både dig och de dina TS, fruktansvärd situation självklart!.

Vet du, ibland blir livet som det själv vill, och trots både bästa av planering och intentioner, man kan inte påverka utfallet. Och nu är du i en sådan situation.

Helt övertygad om att din mor vet om att du skulle vara där om du bara kunde - och trot eller ej, jag skulle inte heller vilja att mina anhöriga är där när jag drar min sista suck. Det är inte det traumatiska minnet jag skulle vilja lämna dem med. 

Döden i sig, är inte en dramatisk upplevelse - kan meddela från egen upplevelse på sjukhus. Sen hade jag turen att komma tillbaka, men hur som. Jag hade hoppats på ljusa tunneln och alla släktingar som väntade på en... Njä, så var det inte riktigt för mig kan jag säga. Mer som en variant på att somna. Inte otäck, inte plågsam. Mer bara, slut, skulle jag mer vilja beskriva det som. Och även fast man kanske inte själv upplevt det - det FINNS värre saker att uppleva i livet än som död, särskilt om man är verkligen svårt sjuk. Då är det en befrielse - och det är vad jag tycker du ska ta med dig och komma ihåg. Och minnas din mor som hon en gång var, frisk, full av liv, och all kärlek hon delade med er alla. Garanterat så hon VILL minnas.

Stort tröste kram i sorgen.