Vilken man ska jag vara med?

Jag tror att det är Jane Austen som tillskrivs citatet att "om en kvinna tvekar mellan två män bör hon inte välja någon av dem", det ligger mycket i det. Ingen av männen verkar kunna erbjuda hundra procent det du önskar av livet och en relation, så varför inte bli singel och ge dig själv chansen att träffa någon som har rubbet? 

Först och främst, lämna din sambo. Du verkar inte vara nöjd med er relation, och som du skriver så gick det för fort. Men samtidigt verkar du ha nöjt dig, beror de på att du inte vill vara ensam eller för att du tror att du inte förtjänar bättre?

När det gäller den andre, så är han i ett förhållande. Vill du verkligen ge dig in i det ormboet med allt vad det innebär? Hur vet du att han kommer att lämna? Och vill du verkligen att han ska lämna direkt, dvs hasta in i en ny relation med en gift man och sedan komma på att det inte heller var så bra? Ni har aldrig haft en relation så du vet inte vad det innebär, du vet bara att du tänder på honom och utgår från att det räcker. 

Du behöver nog vara själv och lära dig att ta det lugnt och inte agera på dina känslor så fort. Så jag tycker inte du ska välja någon av dessa. 

Tillägg:
Angående sexlivet med sambon så har vi pratat om det och det blir tillfälligt något bättre ett par gånger men sedan tillbaks till det vanliga. Vi har gått i parterapi en gång men vi tyckte inte det gav så mycket, vi fick en del frågeställningar att fundera kring vad vi behövde i relationen osv. men min sambo sluter sig som en mussla med mig så det är svårt för oss att prata öppet liksom. Jag vill ha närhet, bra sex, bra samtal, jämställdhet i relationen, inte bara något som flyter på ytan och ?rullar på?? Så svårt när allt i övrigt är bra mellan oss, han lagar mat och städar och är ordningssam, något jag vet att den andre mannen jag är kär i är något sämre på. 

Tack, mycket kloka tankar som jag måste fundera över. Nej, dessa känslor sedan första mötet har pågått i 9 månader så jag vet ingenting om han kommer lämna. Jag vill absolut inte att vi förhastar oss och helst inte att han bryter och går till mig direkt, jag hade velat att han skulle bo själv ett tag och börja dejta honom tids nog. 

Jag hade varit singel länge innan min sambo kom in i bilden och trivdes bra med det egentligen, så det är inte så att jag ?behöver? en man. Men mina föräldrar och vänner uttryckte ett stort ?åh, men äntligen!!? när jag träffade min sambo, som att de varit oroliga att jag aldrig skulle hitta hem och bli ?lycklig? liksom. 

Och du verkar ju inte vara lycklig. 

Nånting som slår mig när jag läser texten är allt handlar om dessa två män men nästan ingenting om dig själv.. 

Detta handlar om DIG.  Vad har du för behov? Vad VILL du med ditt liv? 

Varför är deras känslor och vilja viktigare än dina?  

Du vill veta vad du ska göra utifrån deras perspektiv men det är ju fel tänkt. Du måste sätta dig själv i fokus. Vill du lämna sambon så för det för DIN skull , för att DU tycker det är bäst så. 

Vad den gifta mannen anser är fullständigt irrelevant här.  Och allt med honom är bara röda flaggor från början till slut.  
Må så vara att han fått dig att börja agera och tänka själv,  det är bra . Men att han är lösningen istället för att du själv tar ansvar för din situation- nej det funkar inte så. 

Du låter så ängslig och osäker. Vad är du rädd för? Vad är det värsta som kan hända? 

Precis vad jag tänkte när jag läste ts rubrik utan att veta om citatet. Haha

TS: Bli singel istället och rå om dig själv ett tag så kommer mr right dyka upp så småning om. Din nuvarande sambo verkar inte vara något att hänga i granen och din fling, vad säger att han inte lämnar dig för nån annan om några år?

Alltså, först och främst bör du nog göra slut med din sambo. Du behöver nöja dig med det där. Även om vissa saker är bra, eller om det blir bättre i perioder, verkar det ju ändå inte vara bra. Det verkar ju finnas mycket mer att önska i det förhållandet, och energin verkar inte finnas från någon av er att göra det bättre. Vilket är okej. Det kanske inte var meant to be. Var glad att ni inte hann gifta er eller att du började köpa in dig i huset. 

Men ja... den andre verkar ju inte perfekt heller. Så när ni träffades för 15 år sen, var han fortfarande med samma sambo som han fortfarande är med nu? Känner du dig trygg i tanken att han inte haft någon annan affär än den med dig? Eller är han kanske någon som är kontinuerligt otrogen? Vad skulle ändras när han blir tillsammans med dig? Jag dömer dig för övrigt inte alls för att du blev involverad med någon annans partner. Tänker bara att du ska ifrågasätta situationen och fundera på om du tror att den är unik eller inte. 

Även om du tycker att det känns passionerat och spännande, är resten av den där situationen verkligen nåt du vill ha i ditt liv? Att behöva hantera hur hans vuxna barn ser på er relation och hur den startade? 

Vad vill du själv ha ut av livet? Har du eller vill du ha egna barn? Vill du gifta dig?

Precis, den andre mannen har verkligen gjort att jag vaknat upp och det är jag verkligen tacksam för. Jag tror inte han är lösningen för ingen är ju perfekt, men han får mig att känna på ett sätt som jag aldrig känt och det är det som får mig att känna att det är rätt. Han får mig att känna mig som hemma, och just att vi kan prata så öppet och enkelt, plus sexet som jag aldrig haft så bra innan. Men varför är det bara röda flaggor? För att han är otrogen menar du? 

Jag bor själv nu sedan några veckor och det känns ju bra, men jag känner väl att jag kanske missar något här, med båda. Men jag kanske bara ska vara själv helt enkelt för jag verkar ju inte kunna reda ut något alls?

Vad är det för fel med att vara singel?