Varför ler man för sig själv?
Det var ett litet evenemang, och under middagen satt alla med sina familjer, omgivna av några släktingar.
Men där, vid ett av borden, satt en man, 31 år gammal, ensam. Fick höra att han kommer ifrån ett dysfunktionell familj och inte haft kontakt med familj eller släkten sedan 7 år tillbaka.
Hans blick vandrade mellan människorna runt honom, familjer som skrattade och pratade. Sedan sänkte han blicken till sin tallrik och åt. Ett litet leende spelade på hans läppar.
Varför ler man för sig själv?