Vad är "selektiv ätstörning?"

Autism, autismdrag eller annan NPF-problematik brukar ligga bakom selektiv ätstörning. Det har inget alls med uppfostran att göra!

Det vet jag som har tvillingar som drack samma modersmjölk och fick samma mat de första åren. Den ena tvillingen åt med en gång glatt allt som serverades, den ena åt väldigt , väldigt selektivt. 

Men hon fick aldrig någon diagnos, så illa var det inte. Jag var hos skolsköterskan med henne och sa att hon åt så selektivt och dåligt.  
Sköterskan frågade vad hon åt. Jag sa äpple, majs, köttbullar, kött, kyckling , smörgås. Men det måste vara rena rätter, inget som blandas, inga grytor.
Skolsköterskan sa att det är ju inget problem, hon äter ju hela kostcirkeln, ur sköterskans synvinkel var detta ett litet problem. Ge henne det hon äter sa hon. Flickan ser frisk ut sa hon, hon är smal men inte undernärd och har pigga ögon, så det är lugnt,

 Vi har efter detta anpassat maten åt henne i alla år, samtidigt som vi uppmuntrat henne att smaka på allt. Som ung vuxen äter hon nu allt utom skaldjur. Hon var faktiskt en av de få som alltid åt maten på gymnasiet, gick aldrig och köpte mat på lunchen. 

Mitt barn har det, och det är kopplat till hans autism, (vilket är väldigt vanligt). 

Det är att man har en ätstörning, men det är inte kopplat till rädsla för viktuppgång. 

I min sons fall så handlar det mest om en rädsla för mat som han inte är van vid, och är han inte van vid maten så kommer den inte ens komma i närheten av hans tallrik, och skulle man tex lägga upp en klick köttfärssås på hans tallrik som inte ser ut som min köttfärssås, så skulle han absolut kunna låsa sig vid det och inte kunna äta, varken köttfärssåsen eller nått annat på den tallriken. 

Nu börjar min son bli så stor att han kan hantera det lite bättre, tex säga att han inte är hungrig, istället för att bryta ihop, men ska han vara borta längre så behöver givetvis den som ser till maten veta om detta, och även veta vilka rätter/ingredienser som funkar.

ARFID (Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder) är namnet på en restriktiv ätstörning som är vanlig hos personer med autism. Ätstörningen kännetecknas av en extrem selektivitet av vissa livsmedel, ofta på grund av sensorisk känslighet, rädsla för obehagliga texturer och konsistenser eller bristande intresse för mat. ARFID skiljer sig från andra ätstörningar eftersom den inte handlar om rädsla för viktuppgång.

Som du ser i tråden, finns det olika förklaringar till att vissa barn äter väldigt selektivt, samt ofta är känsliga för minsta förändring osv.

Ofta hänger det ihop med andra svårigheter, som npf.

Barnets föräldrar får informera dig om vad barnet äter samt eventuellt hur det ska tillredas. 

Det ska inte ligga på dig att ta reda på.

Alternativt kan föräldrarna skicka med barnet mat.

Tidigare var det sk "extremt kräsna barn" som man som regel tvingade att äta eller så fick de gå hungriga. 

Hade jag vuxit upp idag hade jag sannolikt blivit diagnostiserad med SÄ. Jag åt allt till jag var typ 2 och sen slutade jag äta. Det var en handfull saker jag åt och typ bara mat lagad av mamma, pappa eller mormor. Ny mat, "okänd" mat, mat lagad av andra etc gav mig ångest. Orden "men det är bara att smaka" var de värsta jag visste. 

Numera, sedan ca 15 år tillbaka i tiden (48 numera) är jag fortfarande hyfsat kräsen men vågar smaka på saker etc. Jag äter mer som "normala" människor. 

Jag har ingen npf-diagnos eller så i bakgrunden. 

Prata med barnet om vad det gillar, anpassa maten de gånger barnet är på besök, se till att det finns alternativ som barnet äter. Det är sällan man behöver laga helt separat mat till ett barn med SÄ utan man utgår från det tänkta och gör lite kompletteringar. 

Vad SÄ beror på vet man inte, mer än att det inte har med uppfostran att göra. Vissa forskare tror att det har att göra med överlevnad att göra, en rest från forntiden då det kunde vara förenat med livsfara att äta okända saker. I ett samhälle där så mycket av det sociala sker genom att man samlas runt mat blir det dock genast problematiskt när detta slår igenom. 

Kan också bero på PANDAS.

Jag var selektiv när jag var liten och tonåring och kan bara koppla detta till oro, stress och ångest.

Först nu när jag är över 30 som detta har börjat försvinna mer. När jag är betydligt lugnare i mig själv. 

Har man inte kontroll på omvärlden, och är orolig för allt, så blir även maten en del av det. Man vill åtminstone ha kontroll där. Precis som tvång som man sägs göra för att hantera allt som är jobbigt. 

Tror det ligger nåt i detta.

Så är det ju absolut med anorexi och bulimi, att det är ett sätt att känna att man har kontroll när allt känns kaos runt omkring. Då hamnar fokus på vikten och matintaget istället. 

Båda mina barn, som normalt äter det mesta, hamnar gärna på att inte vilja äta när de känner att det blir "för mycket" känslor. 

Det var ingen Pandas i vårt fall. Troligen ärftligt min man har också alltid ätit selektivt. 
Medan jag glatt alltid ätit allt , precis som tvillingbrorsan. De har ärvt olika anlag. 

Det här med stress kanske kan inverka. Jag har inte tänkt på det tidigare men det var inte lika stor skillnad på mina tvillingar de första två åren , innan de började förskolan. Förskolan är ju en stressig miljö, särskilt för känsliga barn. Jag märkte av stresen  också på den andra tvillingen , han fick ofta eksem och de försvann alltid när vi hade långledigt över jul och nyår. 

Mina tvillingar gick ändå på en en väldigt lugn och bra förskola , men det går inte att komma ifrån att förskolemiljön innebär stress för ett litet barn, vilket märks mest på de mer känsliga barnen , med  anlag för NPF. 

För dem som vill veta mer så finns intressant forskning från Norge, om stressens negativa påverkan på barn på förskolan. 

Forskning från Norge om hur barns stress påverkas av förskolan.
Stress i barnehagen er verst for de minste