Pojkvän vill ha en paus för att tänka på "oss". Snälla hjälp.

Vad menar du med den sista meningen?

Eller så blir.man mer sammansvetsade.

I mina öron låter "en paus från relationen" som ett sätt att förbereda sin partner på att det kommer ta slut.

Även om ni har haft ett bra år så kanske han helt enkelt inte upplevt det så. Det behöver inte betyda att du gjort något.fel, utan bara att han inte.känner att du är den rätta för honom.

Förstår att det känns jobbigt men på sätt och vis är.det bättre om ni går skilda vägar nu än långt senare.

För att han tvivlar på relationen. Det behöver ju inte finnas massa underliggande analyser kring en anledning mer än så. 

Du hr alltså inte ens träffat barnet nu men ni pratar om barn?

Din svartsjuka var givetvis ett problem, aldrig bra. Leder bara till dåliga saker. Den tog du tag i och gick i terapi. Jättebra. Nu till honom. Av det du skriver tycker jag han verkar vara en osäker, velig och oberäknelig partner. Kan inte se hur han ska kunna ge er en känsla av trygghet i förhållandet.

Av det du beskriver så verkar han inte vara en person som kan ta motgångar i ett förhållande eller påfrestningar. Skaffa barn sätter förhållandet på prov och vet inte om han klarar sånt. Verkar inte så. Får känslan av att han är " vi behöver prata, vi behöver en paus för minsta lilla" person.

Älskar man varandra så håller man ihop och kämpar in i det sista. Man ska inte behöva gå runt och känna att ett bråk eller tuff period ska leda till ett slut. Otryggt. Såna personer tror jag har svårt för förhållanden. Förstår att du är kär i honom osv men är du beredd att dela liv/skaffa barn med en person som kickar när det blir lite svårt? Svårt att se att ni får ett förhållande som varar livet ut (det är ju det man brukar sikta på även om det inte alltid blir så).

Han kanske hoppades att ert förhållande skulle vara rätt? Man kan ju ändra åsikt, få känslor, tappa känslor, inse nya saker i livet.  Kanske han helt enkelt inte vill bilda familj trots allt.

Oavsett så kommer  ni ju prata snart och så får du se hur han känner. Kanske du själv ska rannsaka er relation lite grann - är den verkligen idealisk för att bilda familj, tycker du?

Vi vet ju inte ifall dramat beror endast på hans ex. Han kanske var en stor bidragande faktor. Det vet vi inte. Han kanske var samma där? Velade, behövde pauser osv. Han kanske inte klarade av att skaffa barn och de medföljande påfrestningar och utmaningarna. Att ts och han hade en svacka i början behöver absolut inte betyda att ett bra förhållande mellan dem är omöjligt. Svackor kommer i förhållanden. Tidigt, senare eller mycket senare, ibland i omgångar och ibland inte alls men det är sällsynt. De kommer mer eller mindre för alla. De ska dock inte prägla förhållandet utan det ska vara övervägande bra.

Om de haft det bra, kära, trevligt och kärleksfullt så pass länge som ett år förstår inte jag varför man börjar grubbla över en svacka på 3 månader som var såpass längesedan. Då är det nog en annan osäkerhet/rädsla som ligger till grund för pausen. Jag tror att han behöver leva själv ett tag och komma till rätta med sig själv, sina känslor, velande, grubblande osv innan han går in i ett förhållande. Om han ens är den typen. Finns ju vissa som inte klarar seriösa långa relationer.

Han hittar inte ert flyt för att han inte längre känner tillit.  Det är inget som kommer automatiskt tillbaka utan kräver oerhört mycket jobb från din sida . Man lagar inte tillit med massa tjat om barn, framtiden eller att vara för känslosam och på - vilket jag vet att du är utifrån den gamla tråden.  Och det du skriver här om total hängivenhet är snarare att du är på gränsen till besatt av er relation och  honom 
Det är ingen bra egenskap . Tvärtom en rejäl röd flagga.  

Jag tror du på riktigt måste börja fundera på varför du tycker dina känslor är viktigare än hans?   Det är inte särskilt kärleksfullt utan bara ego...
. 

Jag hade inte orkat med all velande. Antingen vill han eller så inte. Ni har varit tillsammans 1 år efter ert första avslut, borde man inte veta vad man vill då? 

Det är nog bra att han är själv ett tag, bygger upp sig, hittar tillbaka till sig själv. Inte sjysst att genom sitt velande göra slut, ta tillbaka, ta paus osv. Blir att han omedvetet leker med ts känslor och tid. Eftersom han vet hon vill vara med honom och accepterar hans velande. Bättre för alla kanske att han bara är själv ett tag som sagt. Och låter ts vara. I alla fall tills han är stabil med sitt inre och vet vad han vill. Då kanske ts inte vill längre men den risken får han ta. Göra det som är bäst för båda.

Får du ut något positivt av den här relationen? Det låter ju som att han är tveksam hela tiden/långa relationer och inte vill satsa på er, medan du vill så mycket mer.