Dessa "tänk positivt"-människor. Hur står man ut med dem?

Det är samma jäkla klämkäcka muppmänniskor som envisas med att det inte kallas att någon har svårigheter, utan det är uuuuuuutmaaaaaaaaningar. Jo, tjena. 

Precis. Varför detta behov av att ständigt utmana sig själv? De flesta av oss nöjer oss med våra dagliga rutiner.

På samma sätt som med människor som är lättpåverkade, lyssnar på skitprat om andra. Istället för att själva bilda sig en uppfattning. Folk är dömande, och många tycker att dom har svaret på allt. Man struntar i dom, beblandar sig inte.

Numera undviker jag människor i den månen det går. Livet är för kort för att ödsla tid på dessa. Tyvärr är det så med människor och mänskligheten. Vi är bra på att göra varandra besvikna. Det mesta är yta och falskhet.

En del har inga problem med det. Eftersom dom accepterar vad som helst istället för att vara ensamma. Ryggradslösa individer. Som inte är mycket att hålla fast vid, när det blåser.

Numera vet jag att den enda jag kan förlita mig på, är mig själv. Vill jag få något gjort, är det bäst att göra det på egen hand. Folk är opålitliga.

Det är samma sak med någon som är väldigt negativ för det mesta.

Man slår dövörat till precis som vi positiva personer gör med pessimister som mest bara gnäller och inte tar tag i sina problem dom ofta är orsak till själva.

Jag kan förstå batt det är jobbigt med positiva människor om man själv är negativ.

Det den negativa borde göra är att jobba på sig själv och bli positiv. Fast det naturliga för den negativa är att spy galla på den positiva och fortsätta leva sin destruktiva livsstil. Få saker som är så uppenbart dåligt som att vara negativ.

Har träffat på en hel del sådana människor. 

Ofta kommer de från en rik familj och faktiskt aldrig varit med om någonting negativt på riktigt, för utom på sin höjd lite tjafsigt med något tidigare x.

Det konstiga här är att de oftast har en iskall sida när det inte passar dom. Dessutom så beter de sig narcissistiskt och sätter sig gärna över andra som mår dåligt. 

Ett ex: träffade på en person som var sådan på väldigt höj nivå. Den lekte att den var bättre än alla andra och aldrig i sitt liv involverar sig med "så lågt stående människor".  Träffade på denna personen ett antal år senare. Då hade den fått cancer besked.

Personen var jätteledsen, orolig och kunde inte sluta tänka negativt (såklart). Men den kände sig även väldigt ensam, då den enbart omgav sig med liknande människor tidigare. Personen hade nästan inga vänner kvar och ingen ville lyssna på den om sin sorg utan lämnade den. 

Då dög man som tröst för personen. Och då fick man en ursäkt till och med för hur hen hade betett sig tidigare.

Jag tror att de flesta som är sådana lider av en narcissism. Ber man dom förklara sitt beteende så låter de till och med värre än de som också verkligen har orsaker till att må dåligt. Då de även gärna har en dryg ton dessutom.

Har faktiskt bara träffat på en sådan person som levde så som ts handlar om. Men trots det var väldigt snäll och underbar. Tog sig ändå tid och lyssnade på en och förstod ens smärta. Men försökte med ett positivt tänk. Den personen brukade Lyrica. Något med det verkar ha gjort personen ödmjuk alltså. 

Medan de andra leker iskalla. Tror även det finns en rädsla hos dom, att tappa sin fasad av att vara perfekta. Så min slutsats är att de är små rädda människor som inte vill möta verkligheten och därav beter sig narcissistiskt tills verkligheten står framför dom. Då är de inte lika tuffa, nonchalanta, iskalla och dryga längre.

Förutom personen som brukade Lyrica. Den satte sig inte över någon annan men ändå levde som sagt efter de premisserna men klarade av att visa respekt och vara ödmjuk.  

Vad vinner man på att vara pessimistisk? Min i grunden positiva livsinställning är en stor orsak till att jag
överlevde mitt tidigare äktenskap. Jag är ingen överdriven hurtbulle, men jag försöker att alltid se det positiva. Det är något man kan öva upp, bara för att man inte är en född optimist betyder det inte att man inte kan träna upp hjärnan till att bli mer positiv. Jag har inte haft ett lätt liv, men inget blir bättre av att vara negativ.

Grejen med positivt tänkande människor är att dom får världen att snurra. De är dom som visar framfötterna, får saker gjorda och är lösningsorienterade. Medans ni klagar och gnäller och ruttnar. Man SKA tänka positivt och glaset är alltid halvfullt! 

Fast, världens smartaste genier är ju precis tvärtemot ditt påstående. De ser verkligheten för vad den är. Inte lallar runt och förstör jorden med glädje genom sitt oansvariga beteenden.

Bara en sådan här sak som ex: Sveriges största export är vapen i princip. 
Du lever och anser dig vara värd att gå omkring och vara lycklig, medans du inte bryr dig ett skit om vad dessa vapnen dödar. 

Förutom nu när du blir matad som en fårskalle med info om kriget i Ukraina, då vill du vara med i Nato och skuldsätta generationer framåt. 

Lyckliga människor är hycklare, naiva tröga och farliga för världens natur samt djurliv. För de tror sig har rättigheter till vad som helst.