Vad gör man efter en otrohet?

Jag tycker inte att svaret "att inte vara otrogen" är något riktigt svar på min fråga. Vad jag är intresserad av är vad man gör efter en otrohet?  Det är lika intressant vad man som otrogen gör som vad den som drabbats av otroheten gör. 

Vad man gör gemensamt för att rädda sin relation alltså.  Som de flesta nog vet räcker det inte att den som är otrogen visar ånger, den som blivit drabbad måste också bjuda till.  Efter vad jag läst i trådar här pratas det i stort sett enbart om vad den otrogne bör göra. Då har man inte riktigt förstått hur relationer fungerar.

Relationer har man gemensamt ansvar för, oavsett vem som felar har man ansvar för att hjälpa till att lag vad som blivit trasigt.

Jag var otrogen. Det var inga känslor inblandade med den dom jag var otrogen med. Det var lust, utforskade av min sexualitet och en person som jag  var otroligt attraherad av. 

jag berättade för min sambo vad jag hade gjort. Det var fruktansvärt och jag försökte vara så ärlig och transparent som möjligt om vad som hänt. Min sambo var knäckt och jag förstod hur mycket jag skadat personen i mitt liv. 

jag flyttade aldrig ut, barnen fick aldrig veta och vi försökte sköta detta så smidigt som möjligt. Jag försökte finnas där för min sambo. Efter några dagar så kunde vi prata och min sambo bestämde sig för att stanna och ge oss en ny chans. 

Jag har inga ursäkter för det vi gjorde och jag förstår inte hur jag kunde göra det jag gjorde. Det är kämpigt men jag kommer att göra allt för att finnas där och älska min sambo.

Ibland är det svårt då min sambo är sårad och arg. säger saker när hen blir arg eller påmind och ibland får jag påminna att vi ska fördöka gå framåt istället för att gå tillbaka. Det är lätt för mig att säga så men det är för det bästa om min sambo vill vara kvar i relationen.
jag försöker ge massor av närhet och bekräftelse ofta.
Drar mig undan när jag märker att det är jobbigt för det är något som hen verkar behöva och låter hen komma till mig när man är redo. Eller så går jag dit efter ett tag.
Det är inte lätt för den sårade säger också saker av ilska vilket jag förstår. Ibland får jag påminna att om vi ska vara i relation så måste hen bestämma sig för hen vill ha det. 

Vi gick på terapi men tyckte inte det gav något. Nu frågar vi ofta varsndra Hur vi mår, känner och tänker.

Tycker det är fegt att inte förlåta den otrogna

Nej inte glömma för det har ju skett. Men tiden är det enda dom kommer att visa hur det kommer att gå. Även som man säger läka sår. Hen vill ha kvar mig och jag följer vågen och ser hur det går. 

upplever ändå att relationen känns mer kärleksfull än förut, hur sjukt det än låter. Jag gjorde ett misstag och vi båda jobbar på relationen. Men visst det är jobbigt och inget jag kommer undan med men det är väl så det ska vara.

Hade hen varit otrogen mot mig så hade jag inte velat veta. Nu efter så funderar jag på om det hade sparat all lidande för min sambo Om jag hållit tyst.

För att kunna gå vidare efter en otrohet, tror jag att det är viktigt att verkligen förlåta och att detta inte tas upp i tid och otid. Men visst, det kan säkert ta sin tid för många att återfå tilliten. Men jag tror ändå man måste bestämma sig - förlåta eller lämna. Men jag tror generellt att många säger att de skulle lämna - men jag tror ffa med ålder så kan man vara av annan åsikt. Och jag tror tyvärr också att många med åsikt att lämna på stört, har blivit bedragna i ovetskap då otrohet inte är helt ovanligt. 

Om jag tog ett tillfälligt snedsteg skulle jag inte berätta det för min fru. Jag skulle behandla det som andra misstag i livet - grunna en del på det, analysera det, och förlåta mig själv. Sen försöka att inte tänka på det. Se det som en av alla saker som kan hända i livet.

Så skonas både jag och hon.