AlterEgon skrev 2025-04-06 07:39:34 följande:
Så du talar om vuxna personer, som vill rädda ett förhållande,där det fanns/ finns konsekvenstänk, empati, moral och sunt förnuft?
Borde man inte akta sej för en person som har allt ovan, men ändå är otrogen? Låter som nån typ av psykopat som har du t förnuft, konsekvenstänk, moral och nån typ av empati, men ÄNDÅ är otrogen o bedrar sin partner?
Jag tror att har man nån typ av ryggrad, och inte bara en sena som schlet hänger i, så avslutar man det förhållandet man är i för att INTE vara otrogen o bedra sin partner.
Så min tanke på den initiala frågan är: det gör man inte helt enkelt, om man är normal och frisk mentalt.
Vill man ha ett sämre liv, en sämre partner, och gillar problem och hjärtesorg, absolut, vig ditt liv åt ett renoveringsobjekt, som inte har några problem med att knuffa dej utför ett stup, kapa broms ledningarna på din bil, och tömma ditt bankkonto.
Valet är fritt.
I så fall är 20-50% av befolkningen (beroende på studie och land) inte mentalt frisk enligt dig.
Låter det rimligt tycker du?
Nej, så enkelt är det givetvis inte.
Enligt biologin är det inom normalspannet av mänskligt beteende att vara otrogen eftersom människan är hardwired för bli förälskad och vilja föröka sig och det finns en evolutionär vinst med att blanda gener åt flera håll.
Denna predisposition verkar- tillfälligt eller ihållande- kunna överskugga den moral hon anser sig ha i övrigt.
Jag tror å andra sidan personligen att det finns en viktig vattendelare mellan de som känner skuld och ånger efter en otrohet, och de som inte reagerar på det sättet. Att en narcissist kan vara otrogen borde inte förvåna någon, men många som är otrogna har inte några personlighetsstörningar, så det räcker inte som förklaring.
