Vad har träning och vikt att göra med relationer?

Det handlar väl mer om folks preferenser och vad man vill ha i ett förhållande. Samt inställning till sund hälsa överlag 

Är jag nån som tränar och är rädd om min hälsa vill jag givetvis ha nån som motsvarar min inställning. Föga troligt att jag skulle välja nån som är gamer tex som kanske är ointresserad av träning och dricker Nocco dagligen. 

Samma sak gäller väl i ett förhållande som pågått länge. Har min partner tappat bort sin hälsa och gått upp i vikt så pass mycket att jag oroar mig handlar det inte om att jag vill göra om partnern utan att jag vill påpeka att detta inte är hållbart . 

Skulle jag från början välja en överviktig partner vill jag ju att hälsan inte ska vara ett problem i längden med tex sex , diabetes etc så då kan jag väl tycka att man gemensamt försöker hålla en sund inställning till vikt och kost. Man måste inte träna men man kan promenera och äta vettigt.  

Men när man träffar en partner lär man väl känna henne/honom innan man går in i en relation. Har koll på att man har samma värderingar mm, Eller?

Om det är något som utvecklas efter hand så har man ju själv deltagit i livet som du menar är ohälsosamt? Tycker du inte att det ligger en motsättning i detta?

Menar du att dina känslor för din partner förändras med vikten? 

Människor kan ju förändras längs vägen. Om den ena ger upp saker som förut varit gemensamma värderingar så är det väl inte så konstigt att det kan påverka relationen?

Men sådana livsstilsförändringar sker ju inte över en natt. Det borde inte komma som en överraskning menar jag. Är det inte mera troligt att man helt enkelt lessnat på varandra och att känslorna inte längre finns där?

Om det är så viktigt med träning och vikt är det väl ett intresse man odlar gemensamt. Att helt plötsligt ta upp detta intresse utan att ens partner är med på tåget verkar inte riktigt normalt i en relation.

Jag tror att detta med vikt, träning mm är en ursäkt för att man tappat känslorna för personen helt enkelt. Man tar inte ansvaret för sina känslor utan skyller på den andre. 

Allt har med träning att gör eftersom man förändrar sig genom träning.

Kommer det plötsligt är det väl en annan sak, men om man i stort levt ett aktivt och hälsosamt liv och gradvis förslappas beror det på något (stress, mående) som behöver adresseras, både för ens egna och relationens skull.

Men om ens partner inte vill ha någon förändring?  Man är väl två i en relation och den ene ska väl inte pådyvla den andra något han eller hon inte har intresse av. 

Man kan inte förändra en annan människa, man kan bara acceptera människan. Om man inte kan göra detta ska man ju inte leva i en relation. Att skylla på vikt eller avsaknaden av träning är att lägga ansvaret för egna känslor på den andra.

Fast man har ju preferenser? Om jag inte tänder på kraftig övervikt och min partner under åren tillsammans lägger på sig och blir fet, då tänder jag ju inte längre på honom. Om han då dessutom inte vill göra något åt det gör jag antagligen slut. 
Jag finner det rätt ego att inte bry sig om sin kropp och förfalla och sen inte ta ansvar för sig själv utan beskylla partner för att den inte älskar en ändå. Det handlar ju inte om kärlek utan attraktion. Eller misstolkar jag vad du menar?

Det handlar egentligen mest om mäns vikt. Med internets hjälp har män blivit utbytbara och mäts jämfört med en checklista. Är du fet finns det tio andra som inte är det som ändå uppfyller samma punkter som du.

Jag har haft ett långt förhållande där hon var aktiv när vi träffades men slutade ta hand om sig sista åren. Vikten var inte den enda anledningen till att det tog slut. Men inte har det attraktivt att komma hem till en sambo som tappat livslust och gått upp 30kg och knappt orkar gå upp för trappan till övervåningen.