Hur vet man om man är sjuk, galen, eller bara konstig?

Det kan man inte veta förrän en kvalificerad läkare/psykiatriker har utrett en och ställt en diagnos.

Om du känner dig störd av din inre mono/dialog och andra tycker att du beter dig konstigt är det kanske dags att göra en sådan utredning?

Jag tycker det är bra att du ställer de frågorna. Ta kontakt med en öppen psykiatrisk mottagning i din kommun och boka en tid, så får du prata med en utbildad person som kan utreda.

Och, det är helt ok att använda ordet schizofren om man är det.
Lycka till.

Står din bror i kö för en neuropsykiatrisk utredning (autism eller ADHD)? De köerna kan vara väldigt långa för vuxna personer. Psykiatrin har dåligt med resurser.

Om man däremot själv misstänker att man har schizofrena eller disassociativa symtom ("personlighetsklyvning"), så kan man få en snabbare tid. 

Neuropsykiatriska funkltionsnedsättningar är inga sjukdomar, utan man fungerar på ett lite annat sätt att än de flesta andra. Medan schizofreni är en sjukdom, och därför kan man behöva behandling för det direkt, och då får man tid snabbare.

Om man har autism så har man oftare lite svårare att titta inåt och få ordning på känslorna, var de kommer ifrån och så. 

Så jag råder dig till samma sak som de andra som har skrivit här i tråden. Kontakta psykiatrin och be om en tid för att du undrar över en del saker som tankar/röster. Så får du hjälp att reda ut det hela och slipper gå omkring och oroa dig och undra. Stå på dig om de är tveksamma till att ge dig en tid!

Jag är psykiater. Det är väldigt svårt att uttala sig om det du beskriver utifrån några meningar på ett forum. I mina ögon låter det du säger i sig inte alarmerande på något sätt, men om du skulle börja må väldigt dåligt och känna att livet inte är värt att leva, eller om du skulle börja känna dig förföljd eller utsatt för en konspiration, eller om andra i din närhet tycker att du börjar bli mer och mer konstig kanske det är dags att söka vård. Vissa människor har det på det sätt som du beskriver, dvs. att det kan vara svårt att veta vad man känner och att man kan ha en känsla av att tankar och känslor är lite främmande, och det behöver inte vara "sjukt" så att säga. Om det varit så här för dig under en längre tid och livet fungerar rimligt bra för dig i allmänhet, alltså med relationer, sysselsättning och mående, tror jag inte du behöver oroa dig.

Skulle detta på något sätt vara skadligt? Även om denna röst kommer utifrån och bara du hör den här rösten, om detta inte på något sett är skadligt så är det okej att ha den här typen av egenheter.