Gruppboende för barn (LSS)

Jobbat många år på korttidsboende och boende för barn. Älskat mitt jobb!
Korttids är ju en variant att börja med beroende på hur mycket ni vill att barnet ändå ska vara hemma hos er men jag vet såklart inte hur er situation ser ut.

1. Nej man får antingen en plats beviljad eller inte. Har aldrig hört talas om en tidsperiod på det sättet. Däremot kan ni ju själva välja att säga upp platsen framöver.

2. Det är inga besökstider eller så utan ni som föräldrar har alltid rätt att komma dit. Däremot kan det ju vara bra att ha kontakt med personalen innan så att ni inte kommer dit och så är barnet på väg ut på utflykt eller liknande, inte att ni inte får komma då såklart utan mer att det inte blir så bra för barnet (beroende på hur väl barnet klarar överraskningar/plötsliga förändringar). 
Ni kan ta hem barnet så ofta och mycket ni vill.

3. Det är ju omöjligt att säga något om, beror ju på vilka personer det är som jobbar där och vad de har för chef. Generellt sett skulle jag säga att barnen har det bra men sen finns det såklart alltid personal som inte borde jobba med det de gör. Sådana personer finns ju i alla yrken.

Har en lillasyster som bor på hrupobeonde, dock vuxen nu.
Men personen bor där, det är deras hem. Se det så. Självklart kan barnet få komma hem till er då och då (så länge boendet inte har något viktigt planerat) och ni kan besöka också. 

Nu vet jag inte vad det handlar om för diagnoser. Och ni känner ju ett barn bäst. 

Men det är nog bra om det blir antingen eller. Inte ett hattande fram och tillbaka. Blir väl bara stress fullt för barnet. 

Som min lillasyster tex, vet att hon fick ena dagen vara hos den ena och nån annan nästa gång, hon grät varje gång. Ville inte. Förmodligen trodde hon väl att hon skulle bli lämnad där/hon blev ensam/otrygg/panik. Hon gråter nu med när vi ska gå, när vi hälsat på. Trots att hon bott där i 8 års tid. Hon kan ju tyvärr inte prata mer än få ord, autism och utvecklingsstörning.

Genom att ditt barn bor där och det blir bestämt , så får han/hon fasta rutiner. Det blir bara konstigt om han/hon ska behöva flänga fram och tillbaka. Ena dagen bor den där, nästa där. Trygghet är viktigt och det gäller ju alla men speciellt där det finns diagnoser/funktionshinder. 

Beroende på vad det är så får man ju tänka på att den personen kanske inte förstår vad som händer och då är det ännu viktigare med fasta rutiner. Så den vet vad som faktiskt är hemma.

Sista frågan om de tar hand om dem, ja det är de tvungna till enligt lag. Vad den behöver hjälp med är väl dock individuellt, en del behöver hjälp med myckt och en del mindre. Läs på om LSS-lagen. 

Boendet är ju deras hem och självklart hjälper de dem där? Det är nog bra om du läser på en hel del innan om detta och SÄBO/särskilt boende, så du är insatt, 

Låter bra!
Tanken är att han skall komma någon helg i månaden om det funkar och ej blir problem för han. Eftersom detta är ett väldigt svårt för oss som föräldrar kan det bli att man i början kanske mer är ledsen och att han kommer saknas i början men antar att man blir van efter ett tag.

Han har svår intellektuell funktionsnedsättning och autism nivå 2.

Vi tänker mer på att han skall bo där ett par år tills att de andra barnen växer lite så att det blir en bättre miljö för han hemma. 
Givetvis vill vi att han kommer på besök någongång då han fortvarande är vår son och älskad. Vill inte bara lämna han någonstans och inte bry mig liksom bara för att han har funktionsnedsättning, tänker att han fortvarande skall ha en koppling till oss.

Fått höra av några grannar att de bara slänger dom åt sidan, skriker på dom helt enkelt är taskiga mot dom om de har utmanande beteende. Detta gjorde mig orolig men vet att alla intr är så.

Aha utvecklingsstörning heter väl intellektuell funktionsnedsättning nu istället, om jag förstått det rätt? 

Förstår din tanke, absolut. Men bäst vore kanske att han får en trygghet där han känner sig Hemma. Att han liksom bor där permanent. Sen kan ju ni hälsa på och han hälsa på er hur ofta ni vill troligtvis. Min syster är hos mamma 2 ggr i månaden. Men jag vet att andra på boendet träffar sina oftare.

Tror inte heller att några år är något de accepterar. Men jag vet inte. 

Men har han dessutom svår intellektuell funktionsnedsättning kanske ni borde fundera ett varv extra på vad som verkligen är bäst för honom. En permanent plats eller så länge-lösning där han får flytta fram och tillbaka. Det blir ju en stress att riva upp allt flera ggr. När de väl lyckats vänja sig så ska det ändras igen. Räcker väl att personalen byts ut med jämna mellanrum. Men sånt kan man ju inte göra något åt tyvärr.

Okej det får man ju verkligen inte hoppas. Kan tycka de borde ha övervakningskameror på sådana ställen, när vissa inte ens kan tala för sig/förstår vad som händer. 
Tragiskt.