Lärare kär i rektorn

Att du blir så intresserad av någon annan brukar vara en måttstock på din relation hemma. Det är inte ovanligt att vi börjar se oss om, när förhållandet inte är så bra. I ert fall är det mycket besvikelse som inte riktigt känns ouppklarat , och kanske aldrig blir.

Förälskelse i en chef är väldigt vanligt. En person man ser upp till, är det lättare att börja idiolisera. Att h*n är äldre är kanske något du förknippar ännu mer med trygghet och stabilitet, vilket är svårt att känna i ett kaosartat förhållande. 

Din förälskelse beror säkert på att du känner dig trygg, säker och att du kanske satt personens personlighet lite på en piedestal. Vilket är fullt normalt när man längtar och söker efter omtanke, trygghet, kärlek och vuxenhet. 

Om du tänker på att din förälskelse bara är ett symptom på att du bara vill ha något nytt, något annat kanske du kan tänka på det som något du kan jobba för att få i ditt nuvarande förhållande. Om ni inte kan finna en väg tillbaka så kan det vara din kropps sätt att säga att det är dags att bryta sig loss. 

Förälskelse går oftast över med tiden, så försök härda ut om du trivs. Njut av förälskelsekänslan ( även om den bara är ett symptom), men var noga med att andra inte märker det bara. Annars är det bäst att hålla dig undan så mycket som möjligt. Om ditt förhållande förbättras ( om några känslor finns kvar) kommer förälskelsen minska.  Annars är det dags att lämna och hitta någon annan än chefen.

Han eller hon?

Det är fortfarande ett anonymt forum. 

Drömjobbet...
Fan vad du är patetisk. 

Du ska inte säga upp dig utan börja gå i terapi. 

När man reagerar så här oproportionerligt starkt på en situation så handlar det oftast om något annat. 

Jag har inte vart i samma situation men sett det utspela sig. Det blir drama och jobbigt. Barn skvallrar. Det blir pinsamma extrainsatta krisföräldramöten där någon skall "tala klarspråk" och att barnen såg genom fönstret när gymnastikläraren och engelskafröken hade sex på ett pingisbord i uppehållsrummet bara 20 minuter efter sista lektionen var slut. Det blir jättejobbig stämning i hela samhället (om det är en mindre stad) det blir skilsmässor och det återvänder inte till "normalt" på kanske ett helt år (!)

Du har fått flera fina råd och jag hoppas du kan få hjälp med att få prata med någon utomstående, det måste inte vara psykolog/terapeut utan du kan ochså vända dig till kyrkan där präster och diakonerna har tystnadsplik?.

Jag kan ochså dela en liknande erfarenhet jag är i mitt  i nu.
För två årsen fick jag mitt drömjobb inom det jag  utbildat mig till och det dröjde knappt 2 månader så hade jag blivit förälskad i min chef? Jag var och är fortfarande gift och har barn och han är singel.
Det blev ohållbart så jag berättade i förtroende för en dåvarande kollega som skvallrade för vår chef om detta o en jobbig tid följde o min man fick reda på det bla. Sant en massa annat som hände och det var prat om bla. Omplacering m.m . Känslorna för min chef har inte svalnat utan snarare tvärtom då han ( trots att han sagt att han endast  ser mig som vän) visar med handlingar att det är  mer än vänskap?
Vi hörs av utanför jobbet när vi inte får möjlighet stt träffas där.
Dessa känslor för honom har jag haft i snart 2 år och jag känner  så starkt att jag älskar honom, men det komplicerar så mkt att han ör min chef och jag är gift, men vårt äktenskap är svajigt och har varit sedan min man fick reda på mina känslor?
Just nu mpr jag så otroligt dåligt över alla skuldkänslor grntemot min man kontra att jsg saknar min chef när vi inte ses eller hörs av. 

Jag vet att kag ?borde? bryta all kontakt utanför jobbet med  min chef men jag kan inte, jag vill inte mista honom..

Du mår inte jättebra just nu och då ska inga stora beslut tas.

Jag tycker du ska gå i terapi, gå o prata med någon, och bygga din självkänsla o få stabilitet.

Du verkar ju vara en klok o sansad person som kan se anledningen till din förälskelse. Det låter som en flykt från vardagen, in i lite fantasi.

Att säga upp sig verkar vara en dålig idé och skapar bara mer osäkerhet i din tillvaro, du behöver inte mer instabilitet.
Var rädd om dig o ha tålamod med ditt mående. 

Är du ensam? 

Jag är i en liknande situation med en förälskelse i en person som är upptagen och som jag inte kommer att få.
Jag har varit med om detta flera gånger tidigare, oftast i tider när det inte är läge för mig att inleda ett förhållande. Även om det delvis är jobbigt så accepterar jag och är till och med glad att känslan finns där och tänker att det kanske finns någon mening med den ändå, även om det inte blir vi. Jag vet ju också att känslor går över när det gått tillräckligt lång tid.

Jag är i en liknande situation med en förälskelse i en person som är upptagen och som jag inte kommer att få.
Jag har varit med om detta flera gånger tidigare, oftast i tider när det inte är läge för mig att inleda ett förhållande. Även om det delvis är jobbigt så accepterar jag och är till och med glad att känslan finns där och tänker att det kanske finns någon mening med den ändå, även om det inte blir vi. Jag vet ju också att känslor går över när det gått tillräckligt lång tid.

För egen del vet jag inte om dessa känslor kommer att svalna överhuvudtaget? Det har gått 2 årsen jag blev förälskad i honom och nu känns det som jag älskar honom och även om någon av oss skulle byta arbetsplats  så tror jag vi skulle hålla kontakten ändå?
Jag träffade min man som väldigt ung och nu få känna så här när man typ är medelålders är helt galet men underbart.
Min kollega/chef har verkligen hittat in i mitt hjärta och det känns inte som en vanlig liten förälskelse då känslorna blir starkare för varje dag som går. 

Varje dag tänker jag attnu kanske det svalnat men det känslorn blir som sagt starkare och det är både fantas och fruktansvärt  plågsamt på samma gång. Men när vi möts är det som världen står stilla och allt som känns så lätt  och självklart med honom. Jag mår så bra i hand sällskap?

Vet inte vad andra skrivit här, men mitt råd är att ta en sak i taget. Börja med att klara ut ditt äktenskap. Ska du bryta upp så gör det.

Sen när du är singel och bor i egen bostad kan du börja fundera på om du vill ha en ny relation.

Risken annars är att "rektorn" blir en språngbräda som kanske även lämnar sin familj, och kanske ändå att det inte leder till en lång kärleksrelation.

Vet inte vad andra skrivit här, men mitt råd är att ta en sak i taget. Börja med att klara ut ditt äktenskap. Ska du bryta upp så gör det.

Sen när du är singel och bor i egen bostad kan du börja fundera på om du vill ha en ny relation.

Risken annars är att "rektorn" blir en språngbräda som kanske även lämnar sin familj, och kanske ändå att det inte leder till en lång kärleksrelation.

1. Förälskelser tenderar att gå över.
2. Du fick omsorg av någon som du finner attraktiv i en svag period i din relation, och det är inget konstigt eller unikt att då känna starkt för den personen.
3. Skam är inte konstruktivt.

Tänker du gå vidare med din sambo tycker jag du ska byta jobb så fort som möjligt, för att hålla fokus på den relation som du vill ska fungera.

Är du redan förbi vändpunkten där så hade jag separerat och tillåtit mig känna vad jag nu känner, vare sig det leder någon vart eller inte. Men är du separerad dyker säkert andra möjligheter upp med personer som inte är upptagna.