Jag satt och funderade lite över dom nya regler och lagar som Sverige börjar instifta. Och hur jag har börjat känna inför detta land. Och den olust känslan som börjar smyga sig på. Jag har alltid varit en positiv person. Men det är svårt att ignorera, att något sker/skett med Sverige. Och att det är allt annat än trevligt. Och det här med att en samhälls expert pratade om att vi börjar bli allt mer och mer ett kontroll samhälle. Där allt ska kontrolleras, och bli mer övervakat. Ta t.ex en ny lag som kommer snart om tjänstemän. Det innebär att du som privatperson inte får kritisera eller komma med negativa kommentarer. Då kan det bli en rättssak och gå direkt till domstol. Alltså ursäkta? Lever vi i Kina eller? Tycker också att vi ser på sjuka, förståndshandikappade och arbetslösa. Mer och mer skrämmande. Där man ska straffa dom ännu mera. Med hårdare straff. Till vilken nytta? Kommer detta att få fler I arbete t.ex? Ingenting har påvisat det förut, snarare tvärtom. Dessutom var det skrämmande att läsa dessa koder som arbetsförmedlare/ arbetsförmedlingen numera sätter på folk som har någon form av funktionsnedsättning. Hit räknades saker som piercing, övervikt. Avvikande utseende. Tycker snarare att det låter som mer diskriminering. Samhället i stort har ju blivit hårdare och kallare. Men känns som att det bara blir värre och värre. Ingen trevlig utveckling för Sverige, enligt min mening. Och sämst pensioner och skyddsnät i hela Norden. Samtidigt som vi ska jibvaysllt längre. I Danmark har dom redan förstått att den ekvationen inte går ihop. Jag antar att staten hoppas på att allt fler ska dö innan dom kan ta ut sin oebdionu. Så det röjer kostnader. Fruktansvärt egentligen. Numera känner jag att jag börjar bli deprimerad av detta land och det som sker. Och dess utveckling. Börjar vi röra oss allt mer till en diktatur? Väldigt bra fråga att ställa sig i dessa tider.
