Varför alltid skuldlägga kvinnor?
Jag läste denna imorse vid frukostbordet. Jag har själv valt bort barn, frivilligt. Du tar upp bra poänger. Men jag vill även tillägga att barn blir till av kärlek med. Det krävs att man blir så pass kär eller älskar någon för att man vill få barn ihop. Det är ett stort steg för många. Jag gav upp dejting helt och hållet förra året. Kvinnor och män står för långt bort ifrån varandra när det kommer till värderingar bl.a. Jag insåg att jag aldrig kommer bli så där kär eller känna djupt för en man. Nu gör jag andra saker i livet istället. Och jag trivs väldigt bra med det.
Jag förlorade intresset snabbt just när jag märkte att det är en höginkomsttagare. Dom flesta är ganska verklighetsfrånvända. Klart hon tycker det, hon lever ju i ekonomisk trygghet och välstånd. Klart saker ses som väldigt bra då lol. Blir inte så objektivt. Så la inget mer krut på denna dam.
Det är möjligt att män tar ut lite mer föräldradagar bu som hon nämner. Men jag ser i min vardag. Att det fortfarande är majoriteten kvinnor som drar det största lasset med barn. Och alltid vabbar istället för mannen.
Det där med utbrändhet är ett annat problem med.
Sverige är inte heller det land, det en gång varit. Allt är så kallt nu. Och hårt. Finns ingen solidaritet.