Jag är npf:are och min pojkvän har bilden att en sådan är oförmögen att ljuga. Jag är ingen lögnaktig person, men jag vet mycket väl att jag kan om jag känner behovet. Nåväl. 1 april skämtade jag om några oskyldiga saker och sen glömde jag bort dem. Idag tog han upp det och trodde att jag menat allvar och nu säger han att min förmåga att ljuga skrämmer honom och att han inte känner att han kan lita på mig på samma sätt längre!?
Jag antar att han har npf också? Då kan det kanske kännas konstigt för honom att inte kunna avgöra om något är sant eller ej, som han hade den 1'a april.
Han kan generellt ha svårt med det, och nu känns ditt skojande hotande.
Säg till honom att om du skojar någon mer gång, så kommer du att berätta för honom om det strax efteråt.
Personer med exempelvis autism kan ha svårare än andra att hålla inne med vad de tycker i en viss sak, de är då ärligare. Men det betyder ju inte att det är omöjligt att ljuga, precis som du redan vet.
Ja, men vi skämtar massor båda två, det han har problem med är att jag hade sånt "poker face". Det är själva förmågan han säger gör att han inte kan lita på mig längre. Inte att han tror att jag döljer saker, bara det faktum att jag KAN.
Jag hade också tyckt att det var obehagligt att bli utsatt för det där. Inte för att det visar att du kan ljuga utan för att du lurades och sedan bara lät honom fortsätta att tro på det i flera dagar.
Så brukar man ju inte göra med aprilskämt. Det ingår liksom i det hela att skämtet ska avslöjas och att man ska få säga "april april!" Att luras, och sedan glömma bort att man gjorde det, är inte schysst.
I ett aprilskämt ingår ju att den tala om just att det är ett skämt/hittepå.
Det är väl för övrigt ganska naturligt att bli osäker på om man känner att man inte kan lita på en person eller vara säker på att denne talar sanning.
Och sen, att skämta och att ljuga är knappast samma sak.
Det är rätt naivt att tro att någon inte kan ljuga för att de har en diagnos. Men har han alltid resonerat på det viset kanske det blev en otrevlig överraskning.
Ljuga kan nog alla men det är långtifrån alla som kan göra det på ett trovärdigt sätt. Många agerar lite annorlunda eller har någon nervös grej för sig. Du kanske är så bra på det att det blev olustigt för honom?
Ett aprilskämt går ju vanligen till så att man säger något och sen om personen tror på det säger man april, april. Jag tror att lögnen han är ledsen för inte är själva skämtet utan att du lät det gå lång tid utan att berätta att det inte var sant.
Men ni kommer inte lösa det här så länge du är så här ointresserad av att se saken ur hans perspektiv. Det du håller på med nu - förlöjligar någon som blivit ledsen - är ju ännu värre än själva luret.
Hela grejen är löjligt. Bara för man har blivit vuxen så kan man fortfarande skämta med varandra. Om det handlade om en liten sak så tycker jag att han beter sig omoget. MEN, sen verkar han ta det på allvar som det vore en stor sak. Du kan inte avgöra vad andra känner.
Nu vet du att han inte verkar tåla såna skämt så kanske man få sluta med och skämta.
Förmåga att ljuga eller inte så verkar du i dina svar här som en rätt oskön parter, TS. Det är kanske det har är upprörd över egentligen, men inte riktigt får ur sej (eller vill säga).
¨Fast vad du och en del andra (inklusive ts) inte riktigt verkar inse/förstå/fästa något avseende vid, är ju att om man verkligen ägnar sig åt aprilskämtande - så ingår ALLTID att precis efter personen gått på skämtet/lögnen säga: "April, april, din dumma sill! Jag kan lura dig vart jag vill!"
Gör man inte det, så är det liksom inget aprilskämt. Det är gängse - det vill säga hör till traditionen - att göra på sättet ovan.
Annars är det bara ett konstigt skämt/märklig lögn man levererat. Oavsett datum.
Själv anser jag mig både ha humor och vara duktig på att "läsa" människor (har partner och många vänner, har haft många sociala kontakter i jobbet, osv) men jag skulle absolut ha trott på min partner om hen (i början av april) påstått att det skulle blivit snöstorm i helgen. Det kan ju liksom hända.
Aprilväder, kallas de snabba skiftningarna i väderlek som kan inträffa just i april.
Jag gissar att du är autistisk, ts. Det säger jag inte för att vara elak eller trycka ner dig, men du verkar ha svårt att se det hela från någon annans/din pojkväns synvinkel. Du verkar heller inte riktigt ha förstått hur ett aprilskämt faktiskt går till.
Så istället för att bara tycka din pojkvän är.. ja, jag kommer inte ihåg exakt vad du kallade hans sätt att reagera, men det var ingen komplimang 
så kan du be om ursäkt för att det blev fel, och säga att du nästa gång du möjligen får för dig att leverera ett aprilskämt ska göra det på "rätt" sätt. Annars är det alltså inte ett aprilskämt.
Lycka till med relation och det fortsatta skämtandet! 