Inlägg från: Anonym (Hur ska jag tänka?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hur ska jag tänka?)

    Min pappa är kär i en i min ålder

    Hej! vill gärna höra lite kloka ord om detta.

    Jag är 40 år och min pappa är 68. Jag har även en bror som är 42. Vår pappa har varit ihop med vår mamma i typ 40 år någonting och de har väl alltid haft det hyfsat ihop vad vi har förstått, pappa har alltid varit en ?kvinnotjusare? och är en riktig charmör men säger alltid att han har den vackraste av kvinnor och att hon är det bästa han har. De har ett stort kontaktnät och har företag ihop, bor på liten ort där alla känner alla och de är liksom ett par som alltid varit tillsammans och stöttat andra i byn. 


    Men nu vacklar det rejält då han har berättat för mig att han är hopplöst kär och förälskad i en annan kvinna sedan två år tillbaka. Detta är ingen ny kvinna för oss, vi känner henne också sedan tidigar. Problemet är att hon är 30 år yngre än honom och alltså i våran ålder. Samtidigt som jag önskar att han mår bra så känns det konstigt, ska hon vara med på släktmiddagar och umgås med våra barn liksom? Det är många tankar som snurrar men kanske framförallt för pappa som inte vet varken ut eller in. Han vet helt enkelt inte om han ska satsa eller stanna utan verkar vilja höra våra åsikter först på nåt vis. Jag vet bara inte hur jag ska ställa mig till detta. Kvinnan är seriös och ingen ?golddigger?, hon har nog snarare mer pengar än honom. Hon är snäll också, men just åldern, jösses. Och så mamma som inte verkar veta vidden av allting ännu, hon verkar tro att det är någon liten förälskelse bara. 

  • Svar på tråden Min pappa är kär i en i min ålder
  • Anonym (Hur ska jag tänka?)

    Det är enligt honom att de setts på tu man hand i två år så ja, någon typ av förhållande är det nog och känner jag honom rätt så hade han inte pratat med oss om det inte ställts på sin spets på något vis nu, kanske att hon inte vill vara älskarinna längre vem vet. 

  • Anonym (Hur ska jag tänka?)
    LuRaHa skrev 2025-04-07 14:00:26 följande:

    Hej!

    Jag vet att det jag kommer att säga till dig nu är inte det du frågar om. Du frågar om vad du ska råda din pappa. Jag förstår att du är en vuxen kvinna, och du och din pappa kanske alltid har haft en förtrolig relation, men VA FAN I HELVETE, JAG TYCKER DIN PAPPA ÄR SÅ JÄVLA GRÄNSLÖS MOT DIG. VA FAAAAAN. JAG BLIR SÅ ARG Å DIN VÄGNAR OCH JAG VILL BARA SKYDDA DIG OCH GE DIN EN KRAM. BORT PAPPA, BORT!

    Lyssna på mig, jag gissar att han är en underbar pappa, charmig, rolig, fin, (tillochmed snygg säger du!) men här han gått över gränsen.
    Han kan inte be sin lilla flicka väga in på en sån här grej. Han är för fan en vuxen man. Han är DIN förälder och inte tvärtom. Det är helt sjuk att han överhuvudtaget ska forsätta dig i en situation där du ska behöver hålla en hemlis av denna dignitet från din mamma eller din bror. Du ska säga, till honom såhär,

    "Pappa, jag förstår att det här är jättejobbigt för dig, men ärligt talat jag kan inte vara den som råder dig i detta.

    DU måste bestämma dig, för dig SJÄLV, och sen måste du meddela alla oss i familjen.

    Och gör det snart, för att det blir jättejobbigt för mig att hålla det här hemligt från mamma. Det är ändå min mamma, och jag älskar ju henne. Känns inte bra att undanhålla en sån här stor sak från henne. Men jag förstår att du behöver lite tid, så jag komemr inte säga något förrän du bestämt dig.

    Hur DU än bestämmer DIG att göra PAPPA, om du kommer fram till att det är det som skulle göra dig lyckligast, så kommer jag stötta dig i att hitta din lycka.

    Men jag kan inte ta det där med, dig, nej bläh yuck yuck yuck äckligt.

    Du får prata med någon kompis istället!  jag vet att gubbar i din ålder inte tycker om att prata känslor, men gå till läkaren då! berätta att du har ångest för du inte vet hur du ska göra, eller om du inte tycker det är alltför pinsamt boka tid med kurator på VC, de har också sekressplikt så ingen kommer få reda på något, eller ring en stödlinje,vad vet jag, men jag kan inte hjälpa dig! Förutom att kanske hjälp dig boka en tid till kurator om du vill det?

    Iaf bestäm dig för hur du vill göra, säg det till mig, nej säg till mamma först! och sen ser vi var vi som familj hamnar efter det.

    Det kommer att lösa sig. Jag älskar dig. Hur du än gör, kommer jag inte överge dig, för att jag är din dotter och jag älskar dig, men den här får du som sagt figure out utan mig. Lycka till,

    Jag förstår att det är jobbigt för dig, men som sagt, jag kommer finnas här, vad du än bestämmer.

    Och snälla tvinga aldrig in mig i den här typ av hemlighet någonsin igen, på riktigt jag känner mig jättetaskig mot mamma. Men om du lovar att du pratar med henne så fort du bestämt dig, och tar hjälp av samtalsterapeut om det börjar dra ut på tiden, då kommer jag inte säga nånting, jag förstår att du vänt dig till mig för att du litar på mig, men som sagt PARENT-CHILDREN BOUNDARY. Gäller hela livet farsan! Gäller hela livet"

    Nu till din faktiska fråga, om det vore bra eller inte om han blev ihop med en ung tjej. Går inte att säga. Tiden kommer att utvisa det. Måttet på det bör till stor del baseras på hur lycklig hon gör din far kan jag tycka. Han är ändå en egen individ och han har rätt att söka sin lycka var han nu kan hitta den under hela hans förhoppningsvis mycket långa och friska liv.

    Det är oerhört smärtsamt och sorgligt, men det händer att den ena partner tappar känslor och vill gå vidare till någon annan. Det är inte skamligt. Det är smärtsamt och sorgligt för den förlorande partnern. Men även den partner som går vidare har ett sorgarbete att göra, och en hel del sund skuld att tampas med (om man är det minsta medmänsklig iaf).

    Den nya kvinnans ålder är egentligen inte så viktig. Det viktiga är, är hon en bra person? Tror du din pappa kan bedöma det? För att är hon en bra person, då tar ni er igenom alla möjliga jobbiga/pinsamma/besvärliga omständigheter med henne med god kommunikation, välvilja och ömsesidig respekt.

    Är hon en golddigger, och ni VET det säkert, då får ni hjälpa er far inse det också. Han kanske är så betuttad att han inte kan se det. Han kanske inte bryr sig?! Då får ni stå vid sidan om och försöka skydda erna egna monetära intressen hos honom så gott det går och om inte ens det går (fast jag tror din mamma kommer kunna få sin rätta del av kakan om de är gifta och inte har prenup, och kanske ännu mer om pappan din som sagt får dåligt samvete för att han gör en så typisk klychsa med em yngre kvinna!)

    Men ja iaf, om det inte går att skydda pengarna från golddiggern, då får ni sörja det och förbannas över det, men även det går att överleva ska du få se. Men just nu tycker inte jag att man behöver börja med att anta det värsta, även om jag förstår var farhågorna kommer ifrån. Försök och ge henne en öppen och ärlig chans. Det blir det bästa för dig avseende din relation med din pappa. Hon kanske är en ung kvinna som så många andra kvinnor innan henne har charmats av den tjejtjusaren din pappa är. Det händer. Det finns måååååånga heta äldre tjejtjusande män genom historien. Umm, Jack Nicholson anyone? Hubba Hubba. Ett annat exempel  från Hollywood på kärlek mellan en äldre man och yngre kvinna är "Gloria och Jay" från tv serien Modern Family.

    Gloria: "People think I married to Jay for his money. No, I married Jay because hes sexy. The way he smokes his cigar, the way he fixes things around the house, the way he jelled at the repair man when he flooded the sink. Hes so sexyyy! " eller något sånt tror jag hon säger i något Valentines avsnitt.

    Lycka till!

    Vore såååå tacksam för din återkoppling till mig om råden ovan och hur det går med allt sen 


    Vad fint skrivet! Ja, jag tror han helt enkelt var så förtvivlad bara, han har inte så många vänner att anförtro sig åt eller ens någon som han skulle kunna ta upp en sån här sak med. Men kurator är ju bra då, bara någon han kan prata med förutom mig. Han är väl rädd att förlora oss kan jag tänka. Visst hade det känts konstigt men i det stora hela så är han ju fortfarande min goa snälla fina pappa som du skriver!
  • Anonym (Hur ska jag tänka?)
    Fjäril kär skrev 2025-04-07 13:09:55 följande:
    Okej då är jag med. 

    Om han vill ha lite feedback på hur han ska tänka är det väl bra att börja med att han faktiskt behöver steppa upp och ta ansvar för situationen och ta konsekvenserna oavsett vad det blir.  För oavsett om han lämnar eller stannar kommer det bli kännbara och kostsamma konsekvenser för alla inblandade med risk för tre krossade hjärtan i värsta fall. 
    Måhända att han får kalla fötter vid en sån insikt men han måste ändå lik förbannat ta sitt ansvar 

    Har han satt fan i båten får han så lov att ro honom i land också...
    Jag tror han står och väger för att han tror vi barn kommer vända honom ryggen. Och att han tog upp det för att jag undrade varför han såg så förtvivlad ut, tror de kanske typ ?gjort slut? och då bara brast det helt enkelt, tror inte det var helt genomtänkt/planerat från hans sida. Men ja, han inser nog själv att han bör göra något vad det än blir, så klart. Många hinder finns det ju i så fall för dem tänker jag, inte minst företaget och alla gemensamma vänner, vad folk ska tycka osv. Måste vara tufft.
  • Anonym (Hur ska jag tänka?)
    Anonym (Fru) skrev 2025-04-07 23:14:54 följande:

    Jag har liknande med min man. Hans barn är nära mig i åldern. Jag kan förstå att dom funnit detta rätt obekvämt. När vi haft middagar och liknande och med deras kusiner så är jag t o m yngre än vissa av kusinerna. 


    Men idag vet dom att det inte funnits någon annan kvinna som varit bättre för deras pappa. Jag har absolut inte valt honom för några pengar, jag är tillsammans med honom pga kärlek och ingenting annat. 


    När hans barn sett oss tillsammans så förstår dom ju varför vi blivit ett par. Att vi bara klickar och är självklara med varandra. 


    Men var det inte tufft i början? Pratade de med dig om saken eller var det kanske bara lite ?stelt? typ? Var han singel när du träffade honom?
  • Anonym (Hur ska jag tänka?)
    Anonym (Ogillar) skrev 2025-04-08 10:49:17 följande:
    Jag har extremt svårt att förstå hur man kan attraheras och vilja inleda en relation med någon som är närmare 70 år och 30 år äldre än en själv. Personligen finns det inte i min värld ocg jag har svårt att tro att jag skulle vilja det när jag är närmare 70 heller. Dvs ha en sån pass yngre partner. Jag har så svårt att tro att man är på samma nivå i livet. Jag skulle själv även ha svårt att tro på att det skulle bli långvarigt med tanke på att mitt bäst före datum börjar lida mot sitt slut. 
    Jag själv är 38 och skulle inte ägna någon i den åldern en blick ens.. 

    När jag läser början av din text så tänker jag direkt: pengar!! En golddigger. Finns inte en chans att det handlar om något annat. 
    Men så säger du att hon har mer pengar än honom och då måste det vara kärlek, hur svårt jag än har att tro det. 

    Hade det här hänt mig, så hade jag också känt att det kändes konstigt och olustigt. Allra helst när ens föräldrars relation slutat i otrohet och svek pga den här nya kvinnan. 
    Det är ju dock inget som man ska lägga skuld på henne för, även om jag tycker det är osmakligt att inleda en relation med någon som är gift. 
    Men sveket som har gjorts är ju din pappa mot din mamma. 
    Sen får man väl försöka att inte lägga in för mycket egna känslor i det hela då du ändå är vuxen och inte drabbas på ett sånt sätt som du gjort om du bott hemma. 
    Du får försöka tänka att det är mellan dem. 

    Sen är det ju ganska märkligt att se dem tillsammans och tanken på att ni är jämngamla.. Men eftersom det inte finns något som pekar på att hon har en dold anledning till deras relation så hade jag försökt att gilla läget och försöka acceptera. Alla här är ju ändå vuxna. 

    När jag var 25 så gifte pappa sig med en kvinna som var ca 30 år yngre. Hon var inte mycket äldre än mig. Kanske 5 år äldre. Jättemärkligt först men jag tänkte snabbt bort det då jag ändå tyckte hon såg tydligt äldre ut än mig så kändes det lite lättare. 
    Att den här kvinnan visade sig vara ute efter pengar och hade grova psykiska problem och behandlade pappa riktigt illa, är en annan historia.. Hon dog i cancer ung, efter att de varit tillsammans mindre än 10 år.

     


    Det är lite så jag tänker också. Mina föräldrars företag bringar väl en hyfsad inkomst men den här kvinnan har jobbat hårt och kommit upp sig själv med chefsjobb och annat. Extremt aktiv. Hon kom in i våra liv för kanske 15 år sedan när hon hjälpte dem med bokföringen. Sedan försvann hon, jobbat på annan ort och sådär, men nu börjar jag fundera på om det kanske berodde på att det fanns något mellan dem redan då. Så jag tror faktiskt det är genuina känslor från båda även om det känns konstigt, kan inte heller se vad hon ser i honom förutom att han förstås är snäll och väldigt charmig. Men han är ju en gubbe! Vitt hår och? Han håller sig i form i och för sig men ändå. Men är man kär ser man ju inte bara till utseendet utan andra kvaliteter, jag vet ju det själv, jag fungerar likadant. 


    Beklagar historien med din pappa, hoppas han mår bra nu ändå? Det är jag också rädd för, att hon ska lämna pappa när det blir för jobbigt, att hon när den dagen kommer tycker det är jobbigt att vårda honom och sticker som en avlöning. Det hade knäckt honom totalt, då önskar jag hellre att han stannar med mamma så att han slapp vara ensam, de har det ju ändå rätt bra ihop. 

Svar på tråden Min pappa är kär i en i min ålder