Lite kluvna känslor för mig. Omställningen skedde så plötsligt när jag var 52 år. Innan dess fick jag ett mycket trevligare bemötande från alla män jag träffar i jobbet (fastighetsbranschen). Nu måste jag kämpa mer och visa att jag är kompetent på en annan nivå för att de ska bli lika intresserade av affär med företaget jag företräder. Det märks verkligen en tydlig skillnad!
Galet att det är så faktiskt .
Som man skulle jag säga att det har väldigt lite med ert utseende att göra och mer er personlighet.
Tyvärr verkar många kvinnor (och säkert män) tappa glöden när de passerar 45 eller något i den stilen.
Jag är själv drygt 50 och känner flera kvinnor som helt tappat glöden.
De är tråkiga både på in- och utsidan och det lyser genom i hela deras person.
Ofta ackompanjeras detta av en tydlig bitterhet.
Men, om det är osynlighet man vill uppnå så är ju det rätt väg att gå.
Detta gäller säkert för män också, men det märker jag ju inte av själv.
Jag har aldrig varit särskilt snygg, så jag saknar inte den delen. Och jag har för det mesta levt mitt liv som jag vill.
Men osynligheten som medelålders kvinna betyder också sådana saker som att folk tror att de kan hoppa över dig i kön, du får dåliga avtal hos banken och blir i allmänhet uppfattad som mindre viktig. Försök köpa en bil hos en bilhandlare som ensam kvinna, eller bara få ett bra bord på en restaurang. Eller diskutera med en hantverkare.
Därför tror jag kvinnor börjar ta för sig och kräva den uppmärksamhet många inte längre får gratis. Och det misstolkas som bitterhet.
Jag har själv märkt att det krävs lite mer att bli tagen på allvar nuförtiden. Man får prata mer, skoja mer och fråga mer för att ustråla pondus och självsäkerhet och ... tja ... viktighet.
Är 40 år, kvinna. Räknas det som medelåldern? Jag är och känner mig fortfarande snygg.