Skönt att vara osynlig i medelåldern

Jag håller med. Det är så skönt att slippa hantera besvikna mäns ilska över att bli avvisade. Det konstanta tiptåandet med att inte ge för mycket uppmärksamhet för då är man en teas men inte för lite för då är man en snorkig bitch. 

Är 40 år, kvinna. Räknas det som medelåldern? Jag är och känner mig fortfarande snygg.

Intressant diskussion som jag själv som medelålders funderar över ibland. Som yngre var jag snyggare än jag själv trodde. Jag såg det inte själv då som så ofta händer för yngre människor. Man tror att man är fet och ful och inte har något att erbjuda. Anyway, jag vill tro att jag är ganska välbehållen även om jag inte ser ut som 25 år längre när jag är dubbelt så gammal. Men jag tar hand om mig och skulle inte gå ut och se ut som en slashas.

Vad är det som avgör om man blir osynlig? Jag hoppas och tror att man fortfarande får respekt och att folk uppskattar en om man är fräsch, välklädd och glad och positiv. Eller har jag ett bryskt uppvaknande att vänta?

Det jag har märkt är att okända människor i allmänhet och män i synnerhet pratar med mig mer sista åren. Jag har tänkt att det kanske har att göra med att jag har börjat med glasögon och då är mer approachable men det kanske är pga min ålder? Beror det på att jag inte är snygg längre och då vågar andra prata med en?

Ni män som har hittat in i tråden; känner ni er också osynliga som många kvinnor skriver om här? Om en kvinna visar att hon tycker om er eller tycker att ni är snygga och säger det blir ni glada då? (menar inte er sambo nu förstås) Om kvinnan som visar er uppskattning är ganska mycket yngre än er vad tänker ni då?

Håller inte med. De allra flesta män sunkar ner sig och blir fula när de nått medelåldern. Tappar håret och lägger på sig fetmagar och dubbelhakor. I många fall sker det redan runt 30. Det finns fler överviktiga män än kvinnor i Sverige.

Tror inte alls att det skulle vara vanligt, med tanke på hur fula och slitna de flesta män hunnit bli i 50-årsåldern. Sällan man ser par ute i vardagen där en gubbe går hand i hand med en kvinna på 15-20 år yngre. En anomali rentav.

Fortfarande inte attraktivt. Precis som korthet inte är attraktivt och ingen kan välja sin attraktion heller. 

Att vara attraktiv är förstås subjektivt, men det finns ett antal faktorer som tillsammans spelar in för att man generellt ska uppfattas som attraktiv. 

Det har inget med rättvisa att göra. Tappar man håret eller får rejäla hängtuttar, så påverkar det attraktionen negativt, även om man inte rår för det.

Ålder, vikt, fin hy, tänder, symmetri, snygg kropp, längd, hår etc, men även charm, utstrålning, personlighet och tex trygghet spelar roll. En bubblare som blivit viktigare bland kvinnor på senare år är åsikter och värdegrund, vilket även kan handla om att man röstar på rätt parti eller tycker illa om Trump. Ju fler saker man har av dessa, ju troligare att du uppfattas som attraktiv av andra och att det även är fler som kan tänka sig att inleda en relation med en.

Många skriver att man tappar attraktionsförmågan men vad exakt är det ni menar med det? Är det något man kan påverka själv eller inte?

Och menar ni verkligen att man inte kan attrahera folk i sin egen ålder eller lite äldre oavsett hur gammal man är? Det är väl ändå runt sin egen ålder som majoriteten vill dejta någon och inte med någon stor åldersskillnad?

Herregud vad bitter du är