Skönt att vara osynlig i medelåldern
30 är ju fortfarande mumma. Värre med 50+ då slipper man nog oftast mäns suktande blickar och ovälkomna inviter.
30 är ju fortfarande mumma. Värre med 50+ då slipper man nog oftast mäns suktande blickar och ovälkomna inviter.
Som karl kan jag uppleva att fortfarande är synlig men att det åskådarna har skiftat.
Innan 30 fick jag många blickar och inviter av kvinnor över 40, nu när jag passerat 40 får jag många blickar och inviter av kvinnor under 30.
Men som alltid är det svårt att vara neutral i sin bedömning av sig själv.
En uppfattning som jag tror många delar med mig är att när jag känner sig som ensammast och mår som sämst så upplever jag att ingen i hela världen är intresserad av mig. Sen när man ser livet från den ljusa sidan så upplever jag att många verka intresserade.
Givetvis får jag mer uppmärksamhet om jag uppträder mer öppet och trevligt. Men jag tror samtidigt att ens egna hjärnspöken formar den uppfattade verkligheten.
Att vara attraktiv är förstås subjektivt, men det finns ett antal faktorer som tillsammans spelar in för att man generellt ska uppfattas som attraktiv.
Det har inget med rättvisa att göra. Tappar man håret eller får rejäla hängtuttar, så påverkar det attraktionen negativt, även om man inte rår för det.
Ålder, vikt, fin hy, tänder, symmetri, snygg kropp, längd, hår etc, men även charm, utstrålning, personlighet och tex trygghet spelar roll. En bubblare som blivit viktigare bland kvinnor på senare år är åsikter och värdegrund, vilket även kan handla om att man röstar på rätt parti eller tycker illa om Trump. Ju fler saker man har av dessa, ju troligare att du uppfattas som attraktiv av andra och att det även är fler som kan tänka sig att inleda en relation med en.