Inlägg från: Anonym (30 är ju ungt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (30 är ju ungt)

    Skönt att vara osynlig i medelåldern

    30 är ju fortfarande mumma. Värre med 50+ då slipper man nog oftast mäns suktande blickar och ovälkomna inviter.

  • Anonym (30 är ju ungt)
    burleskburkläsk skrev 2025-04-12 15:06:24 följande:
    Om det nu verkar vara "a thing", gäller samma för män?
    Om du har status, bra fysik, pengar och charm så håller du lite längre som man är min uppfattning. Men dom flesta män faller nog ungefär samtidigt som kvinnorna i ålder.
  • Anonym (30 är ju ungt)
    Anonym (ngn) skrev 2025-04-15 01:39:52 följande:
    Fast det är nog ganska få unga kvinnor som vill skaffa barn med gubbar, oavsett hur trevliga och snygga de må ha bevarat sig själva.

    Det är ingen särskilt attraktiv tanke med äldre män som hunnit få en försämrad kvalitet på sin säd eller en gubbe till pappa som lämnar barnen faderlösa i förtid. 
    Det handlar nog om den omtalade fertiliteten. Män attraheras väldigt mycket av fertilitet, och det gör troligen kvinnor också. Det fanns tex någon tråd för ett tag sen som handlade om att en kvinna tappat attraktionskraft när mannen genomgått någon form av vasektomi och inte var fertil längre.

    Om en man gör sig attraktiv på fler plan så håller man nog längre. Men det gäller ytterst få män. Som kvinna har man nog sina glansdagar runt 20-30 framförallt, då kvinnors värde är klart högre än männens skulle jag säga.

    Med detta sagt vill jag även påpeka att man inte på något sätt är körd efter 30 eller liknande. Man kan träffa folk och bilda relationer långt upp i ålder och även om fertilitet attraherar så är det inte enda parametern.
  • Anonym (30 är ju ungt)
    Sk007 skrev 2025-04-15 08:38:49 följande:

    Som karl kan jag uppleva att fortfarande är synlig men att det åskådarna har skiftat.
    Innan 30 fick jag många blickar och inviter av kvinnor över 40, nu när jag passerat 40 får jag många blickar och inviter av kvinnor under 30.

    Men som alltid är det svårt att vara neutral i sin bedömning av sig själv.
    En uppfattning som jag tror många delar med mig är att när jag känner sig som ensammast och mår som sämst så upplever jag att ingen i hela världen är intresserad av mig. Sen när man ser livet från den ljusa sidan så upplever jag att många verka intresserade.
    Givetvis får jag mer uppmärksamhet om jag uppträder mer öppet och trevligt. Men jag tror samtidigt att ens egna hjärnspöken formar den uppfattade verkligheten.


    Håller med helt, men tror att det motsatta könet har lätt för att läsa av hur man mår i form av utstrålning och aura. Kvinnor har i alla tider behövt läsa av män för att kunna göra ett bra val.
  • Anonym (30 är ju ungt)

    Att vara attraktiv är förstås subjektivt, men det finns ett antal faktorer som tillsammans spelar in för att man generellt ska uppfattas som attraktiv. 


    Det har inget med rättvisa att göra. Tappar man håret eller får rejäla hängtuttar, så påverkar det attraktionen negativt, även om man inte rår för det.

    Ålder, vikt, fin hy, tänder, symmetri, snygg kropp, längd, hår etc, men även charm, utstrålning, personlighet och tex trygghet spelar roll. En bubblare som blivit viktigare bland kvinnor på senare år är åsikter och värdegrund, vilket även kan handla om att man röstar på rätt parti eller tycker illa om Trump. Ju fler saker man har av dessa, ju troligare att du uppfattas som attraktiv av andra och att det även är fler som kan tänka sig att inleda en relation med en.

Svar på tråden Skönt att vara osynlig i medelåldern