• Anonym (Orkar inte)

    Vet inte hur..

    Under förra året opererade jag bort en hjärntumör, vilket gjorde att jag kanske inte orkade ta tag i saker som jag borde. I slutet på sommaren fattade jag misstankar om att min man var otrogen, och framåt hösten rådde det inga tvivel.  Jag hittade bevis,. Jag väntade på att min man skulle berätta, men nej. Jag gick typ sönder. Jag sa till mej själv att jag skulle ta upp det själv efter jul, men det löftet fick jag skjuta på framtiden då min mamma gick bort veckan före jul. Dagen före jul, en vecka efter att min mamma gått bort kallade han mej för helt sjuk i huvudet för att jag svängde in på på "fel" mack när vi var ute. Han kunde lika gärna ha slagit mej fysiskt, så ont gjorde det.
    Nåväl. I söndags släppte jag bomben. Sa att jag visste att han är otrogen ( fortfarande) och att kärleken dog där i bilen före jul. Han nekar. Kommer med bortförklaringar och kommer inte ihåg att han kränkte mej verbalt. Kan lägga fram fler bevis, men då behöver jag också berätta att jag hittat bilder i hans telefon. Svårt nu.

  • Svar på tråden Vet inte hur..
  • Anonym (?)

    Vad vill du? Skiljas, att han ska ångra sig?

  • Anonym (laserkvinnan)

    Beklagar verkligen, vilket makalöst skitår du har haft. Gråter

    Men vad ska du uppnå med mer bevis- du vet ju redan?
    Det ändrar väl inget för din del, eller det beslut du tar, eller hur?

    Han kommer att neka så länge han bara orkar. För det är reflexen folk har när de vet att de har gjort fel men antingen försöker rädda sig ändå eller skona den andre från smärta, eller en kombo av båda delar.

    Det är väl klart att han fattar att han inte får diplom som årets man som är otrogen mot en cancersjuk partner vars mamma just dött?

    Jag tror faktiskt han skulle må bra om du blev rasande nu och betedde dig helt orimligt, då får han en ursäkt och kan rationalisera bort en del av sin skuld.
    Så gör inte det. Var förstående, resonabel och avsluta så snyggt som det går. 

    Det kommer att knäcka honom om han är någorlunda normalt funtad. Och är han inte det så kvittar det, du går med högburet huvud.

    När du har din egen bostad är det sedan gott om tid att söka upp hans nya, plinga på och berätta vilken pålitlig och stöttande man han är när svår sjukdom och dödsfall drabbar hans partner.

    Avsluta med "Ursäkta, men jag tyckte bara att ingen förtjänar en man med så rutten moral. Du väljer själv- kom inte och säg att du inte blev varnad!"

  • Anonym (Lämna)

    Man får lämna sin partner av vilken anledning som helst. Du har uppenbarligen tröttnat och meddelat honom det. Då är det bara att gå. Du har ingen som helst skyldighet att komma med förklaringar eller bevis. 
    Bara lämna honom. Att han inte fattar varför är hans problem. 

  • Zamboni

    Förnekelsen och lögnerna var värst tycker jag! Jag lade fram bevis efter bevis och hon bara försökte hitta på nya förklaringar efter hand. Mentalt hade jag redan gjort slut, men 2 småbarn och gemensam lägenhet gjorde att jag ville lägga fram saken i etapper. Inte förrän älskarens fru ringde mig och berättade att hon kommit på sin man och min sambo så kröp sanningen fram. Alla lögner gjorde förstås att jag enbart valde kontakt med henne när det handlade om barnen, inget annat. Så är det fortfarande 20 år senare....

Svar på tråden Vet inte hur..