Sjukt barn på bytesdag

Om mitt barn blir sjukt hos mig i samband med att det ska till den andre föräldern så behåller jag barnet hos mig och ställer in mina planer (i överenskommelse med den andre föräldern). Det är oavsett om den andre föräldern riskerar döden eller inte om den blir sjuk. Varför ska ett sjukt barn behöva byta hem? 

Vi har två barn och skulle detta ske så får barnen egentid med respektive förälder dessutom. Det friska barnet kan få göra något roligt med den andre föräldern.

En ännu större anledning till att barnet ska stanna där det är och den föräldern får antingen ställa in sina planer eller ordna (frisk) barnvakt. Jag vet vad jag hade valborg det är varken barnvakt eller skeppa barnet till förälder 2 oavsett dennes hälsostatus.

Det behöver det inte vara men det är en gigantisk skillnad mellan att barnet blir sjukt hos föräder 2 och att ta dit ett sjukt barn. Iaf i min värld. 

Min morfar var hjärtsjuk. Fel sjukdom och det kunde bli livsfarligt. Att mormor kunde bli sjuk var en sak, att gå dit själv när man kände sig krasslig var något man undvek. Samma sak här. Varför utsätta förälder 2 i onödan med ett barn man redan VET är sjukt? 

Ja, positionerna är sjukt låsta och den som har planer är (i mina ögon) sjukt egoistisk som sätter dessa framför barnets behov och att vara schysst mot förälder 2. 

Jag är inget fan av mina barns andre förälder men jag skulle inte börja jiddra utan direkt erbjuda att ändra mina planer för barnets bästa.

Mitt ena barn ska snart göra ett ingrepp på båda sina fötter. Barnet kommer sannolikt att ha problem att gå efteråt, iaf en stund. Barnen ska vara hos sin andre förälder den helgen och jag har lösa planer på att besöka en vän den helgen. Det besöket hänger helt och hållet på hur ingreppet går och hur barnet känner sig. 

Att skeppa iväg ett barn som har 40 i temp och knappt tar sig ur sängen till sin andre förälder av princip är sjukt fel i mitt huvud. Och det är oavsett om den andre föräldern är infektionskänslig eller inte. I min värld gör man inte så mot BARNET! 

Jag är snart 50 och vill också bli omhändertagen när jag har så hög feber och känner mig nästan död så det är inte ett dugg konstigt att en hemmavarande tonåring inte vill bli lämnad ensam. 

TS har nyss skrivit att barnet har ca 40 i temp och knappt orkar gå ur sängen. Låter det som ett barn som ska skeppas till den andre föräldern oavsett infektionskänslig eller inte?! En person med den tempen behöver lugn och ro, behöver hjälp att få påfyllt med vätska etc. Och det är oavsett barn eller vuxen. Ibland har man som vuxen otur att vara ensamstående och därmed tvingas att ta hand om sig själv men det betyder inte att man inte önskar att det fanns någon som kunde ta hand om en. 

TS tonåring är fortfarande ett hemmaboende barn som dessutom inte vill vara ensam på natten.

Själv anser jag att man som förälder och bsrn ställer upp för både generationen före och efter när det behövs. Vid sjukdom, när livet skiter sig men också i glädjestunder. 

Inte konstigt att folk sitter ensamma på ålderns höst och beklagar sig över att barn och barnbarn inte kommer och hälsar på. 

Och ja, jag har barn. Två stycken. Och jag är barn till mina föräldrar. Levde även varje sommar med morföräldrar och mormors föräldrar. Hade inte min mamma ställt upp för ett år sedan när livet sket sig fullständigt vete tusan hur det hade gått. 

Stackars barn.