• Jesper f

    Min son blev oskyldigt dömd

    Det är givetvis jättesvårt när det finns NPF med i bilden, det komplicerar naturligtvis hela situationen, och du som mamma ser givetvis saken ur en annan synvinkel, iom att du känner din son och hans begränsningar, vilket rätten inte gör, och det är där verkligheterna till sist kraschar.

    Jag har familj med NPF och jag tror inte din son gjorde det med något som helst  uppsåt, för att vara jyst helt enkelt. Det är inte lätt om man kommer från en bakgrund där man många gånger vart ensammast i världen, kanske tom mobbad - defenitivt alltid "ufo:t" i klassen, och helt plötsligt kommer en trevlig människa som vill umgås med dig, verkar gilla dig, och ger dig positiv uppmärksamhet. Jag tror de flesta kan förstå både den bilden och situationen.

    Problemet är att det tar inte bort det "brottsliga" i vad agerandet av överföringen med pengarna enligt juridiken säger. Och det är därför det inte hjälper att diagnosen finns, även om den kan förklara. 

    Nej, hans framtid är inte förstörd för alltid, utan det här är en "bump" på vägen. Det är inte mord han är dömd för, och vi har preskiberingslagar i Sverige. Han kommer att kunna söka både bostad, jobb - om än inte alla varianter av jobb under några år, och ta körkort. Så länge inget hamnar hos kronofogden - vilket är det viktigaste han just nu kan få hjälp med - kommer han heller inte ha någon ekonomisk prick. 

    Sen att han kommer finnas i brottsregistret ett antal år, det är som det är, men han är lååååångt ifrån ensam att ligga under dom pga just detta, det är många tusentals till. Så det är inte slutet av alla hans möjligheter och karriär. Det är inte så. 

    Jag tycker du ska torka tårarna, lägga det här bakom dig/er, och ta nya tag framåt. Inget är för alltid förstört, det finns gott hopp, och finns det gott gry i honom - allting KOMMER ordna sig, med tiden. Men inget händer över en natt, och det är svårt för alla ungdomar just nu att få den bra starten i livet de egentligen borde få.

  • Jesper f
    Anonym (Också mamma) skrev 2025-04-11 11:44:18 följande:

    Varför skulle rätten ta hänsyn till ev ADD.
    Det är vårat föräldraansvar att lära ungdomarna vad som är rätt och fel.
    Ta det som en läxa, det kunde vara värre.
    Tänk din son blir erbjuden sjysta piller på gymmet , lite anabola, efter ett par år misshandlar han sin flickvän för en småsak ska han då skylla på att han har ADD?


    Nej, självklart kan inte allt bara förlåtas och låt gå för att det finns en diagnos, men i en tid där man återkomande läser om människor som garanterat långt innan skulle behövt hjälp hamnar på rättspsyk efter den ena hemska händelsen efter den andra - är vårt system och sätt att betrakta diagnosers faktiska påverkan på någon idag - vägt mot vilken hjälp som faktiskt erbjuds, verkligen korrekt justerat? Det kan jag i vart fall många gånger fundera över. Och sen ska det då spilla över i övriga samhällssystem - juridiken inkluderad.

    Det är inte en enkel fråga, det finns inte ett givet svar och man kan se/värdera det ur 1001 olika synvinklar.
Svar på tråden Min son blev oskyldigt dömd