nov91 skrev 2025-06-01 07:58:37 följande:
Åh styrkekramar till dig ❤️ hade ett missfall förra månaden jag med, grät i flera dagar. Minns känslan när alla hormoner hade gått ut och jag kände mig ?normal? igen, tyckte det var jätte jobbigt. Ville inget annat än att känna det igen, förstår att du känner dig besviken 🌷 att se den texten ?inte gravid? efter man fått positiv är skit jobbig. vet inte vilken vecka du var i, men jag fick missfall i v 4+6. kände att min kropp skrek efter att vara gravid igen & vid nästa ägglossning var jag sinnessjukt sugen på min sambo haha 😂 blev gravid igen utan mens emellan. tillåt dig att känna allt du behöver känna så håller vi alla tummar att det blir plus för er igen ❤️ kram
Monki19 skrev 2025-06-01 11:17:20 följande:
Är så ledsen för din skull 💔 Det är fruktansvärt. När jag fick mitt senaste missfall skulle jag enligt BM ta ett nytt gravtest efter 3 veckor men det räckte med 1 vecka till att det hade blivit helt negativt. På ett sätt har jag försökt hålla mig positiv i tankarna med att kroppen löste det själv snabbt men visst f* gör det ont att alla förhoppningar bara försvann sådär fort 🥺 kram!
Tack snälla ni!! 🌸🌸
Själva grejen är att jag har två barn sedan innan, min kille har ett barn. Den yngsta är min dotter på 11 år, hon fyller 12 år i början av nästa år så det skulle vara 12, 14 och 17 år mellan en eventuell bebis och de tre vi har... 😅
Jag är äldst och tyckte det var stor skillnad mellan mig och mina brorsor där det 8 och 10 år emellan... 😁 Vilket det absolut inte känns som nu när vi alla är vuxna.
Jag är snart 43 år, och med tecken på att klimakteriet är nära vilket jag känt i kanske 1,5 års tid. Jag har flera sjukdomar, bland annat problem med hjärtat och är överrörlig i kroppen - vilket jag nu i efterhand när jag fått diagnos fattar varför jag hade så stora problem med bland annat foglossningen jag hade med båda barnen.
Det finns så mycket som finns under punkten negativt, och egentligen inget positivt om man skulle skriva en lista på för- och nackdelar....
ÄNDÅ kände jag i hela kroppen när det började närma sig mensen i slutet på mars/början av april att den kommer inte att komma. Jag visste att jag var gravid, det var därför jag inte tog något graviditetstest alls förrän jag började blöda i mitten av maj.
Jag hade tänkt att ta ett graviditetstest i slutet av maj/början av juni, just för att få det svart på vitt (okej, blått och vitt och 😉 ) och kunna visa min pojkvän att jag var gravid. Eftersom jag närmar mig klimakteriet och då kan kroppen göra lite som den vill, jag ville oroa honom i onödan ifall mensen bara var sen - även om jag kände av graviditeten, så kan det ju vara svårt för ens partner att förstå utan att se det på testet.
Herregud vad långt det blev....
Som sagt, mycket känslor är det fram och tillbaka. 🤔
