Hur vet man att man har empati?

Hum bra fråga nyfiken med ja vet att ja saknar de men ändå inte för vissa!

Att man känner av andra människors känslor tydligt. Att man är bra på att läsa av rummet och fattar hur stämningen är.

Till exempel att man direkt känner om en person i samma rum är orolig även om hen inte visar det öppet.
Att man blir tårögd av att se andra människor ledsna.
Att man blir genuint glad att någon annan är glad, även om man inte ens vet vad hen är glad för. Även om det inte gynnar en själv.

Empati är förståelse för andras känslor. Att du kan se saker från andras synvinkel. Empater högt på skala. kan nästan läsa andras tankar och anamma sinnestillstånd som sina egna. 

Även om du skulle reagera annorlunda i en viss situation så förstår du att någon annan reagerar på ett annat sätt. Det är den normala graden av empati .

Sen har vi sympati. Det är något annat som oftast är en effekt av empati. Du kanske har möjlighet att placera dig i. någon annnas skor men gillar inte det du ser och känner därför inte en sympati.

Ex. kalle ifrågasätter varför pelle är så stressad. Kalle menar på att han befinner sig i en mer stressad situation.

Kalle har brist på empati i exemplet. Kan bero på att Kalle själv är så stressad. Kalle förstår inte att alla inte är stöpta i samma form eller utsätts av olika former av stress.

Kan man vara lite halvempatisk? Tex bli ledsen när någon gråter över en närståendes död. Bli ledsen när djur blir utsatta för vidriga saker. Må dåligt av Batan som far illa.  Men samtidigt inte bli glad över att det går bra för andra människor? I sistnämnda fall kanske det är svårare, om det går väldigt dåligt för en själv?

INTE Batan - Barn

Att man har medkänsla, att man kan sätta sig in i personens situation.

Om man har bra empati är man duktig på att tänka sig in i hur andra känner. Känna av känslor.

Exempelvis har man en kompis där killen varit otrogen. Man kanske inte själv har blivit bedragen, men man kan ändå tänka sig in i hur man själv hade känt. Man kan stötta kompisen. Man vet vad man ska säga och göra. 

Att inte känner glädje över andras framgångar kan tyda på dålig självkänsla eller dåligt självförtroende. 

Ja det stämmer nog. 

Men i mitt fall, är jag empatisk eller inte då?

Du känner skadeglädje som jag förstår. Det är inte samma sak som empati. 

Ett exempel kan ju vara att man förstår  en annan människas känslor, även om man inte själv känner likadant. 

Ett klassiskt exempel ur mitt eget liv är att jag är väldigt ljudkänslig  vilket mycket få människor har empati med, då de flesta verkar vara helt okej med höga ljud.

Den pyttelilla minoritet som faktiskt har empati på riktigt har dock försökt att visa hänsyn till mig och låter istället bli att väsnas, om möjligheten funnits  till detta.

Nej inte skadeglädje. Glädjs bara inte åt att folk lyckas. Glädja inte heller åt att de misslyckas. 

Känner sorg för de som sörjer, känner för utsatta barn och djur. Men likgiltig inför folks lycka, särskilt om det känns som skryt. Blir glad om någon vill ha barn och blir gravid, men inte för att de skaffat en lyxvilla eller fått ett status jobb eller massa pengar.

Du förstår att de känner glädje och samtidigt delar du inte det för att sättet de förmedlar det kan handla om något osmickrande (åt det narcissistiska hållet) De kanske t o m berättar det på sånt sätt att du känner att de vill trycka ner dig? Även såna saker kan empatiska personer snappa upp. Kan vara svårt att sätta ord på känslan.

Skulle kalla dig för empatisk, bara för att någon är empatisk så behöver denne inte sympatisera med allt.

Jag saknar inte empati, men min förmåga att hantera det är nedsatt eller annorlunda. 

Är min man man ledsen (tex ledsen för att anhörig dött) så vet jag att jag måste verkligen tänka "Det är hans sorg. Inte min. Jag skall stötta och trösta honom". Gör jag inte det, och han är ledsen då blir jag ledsen för att han är ledsen, och då kan jag bli som lamslagen av sorg. Så att han får trösta mig istället. Fast att det är något som drabbat honom.

Det här har jag klarat två senaste gångerna detta var aktuellt, men inte gången före det. Men det kräver att jag dissocierar, stänger av till viss del. Annars tar jag över känslan/sorgen. 

Sedan kommer en känsla av skam för att jag är så självisk, vilket blir en sorg i sig vilket ytterligare försämrar min förmåga att vara normalt empatisk/sympatisk.

Jag har väldigt svårt att hantera om han är ledsen eller om han är sjuk. Jag läste här på familjeliv om någon vars mormor blev så illa berörd av att morfar var döende, så att morfars sista tid i livet blev att han tog hand om sin fru och behövde låtsas som att allt var normalt för hennes skull. När det var han som var döende och dog. inte hon. Jag är som henne.

Empati är att känna med andra och ska inte blandas ihop med förmågan att mentalisera - alltså att förstå vad andra känner utan att de berättar det (typ). En del människor är inte så bra på att läsa andras kroppsspråk och kan därför verka oempatiska. Men om man berättar för dem hur man känner är de väldigt medkännande. 

En del är så känsliga för omgivningens känslor att de själva tar över dem, som (Empatistörning). Anledningen till att man utvecklat metoden Lågaffektivt bemötande är bland annat detta. Vissa har svårt att dra en gräns mellan sina egna och andras känslor, så om du blir arg blir de också arga, tex, medan en annan person kanske hade reagerat på din ilska med skam eller att bli ledsen. 

Att inte kunna glädjas med andra är något jag förknippar med nedstämdhet och depression, att man är så låg att man inte blir lyft av sånt man normalt blir glad av. 

För många år sedan började jag diskutera en filosofisk frågeställning med en kompis. Kan man göra en osjälvisk handling. vi var totalt oeniga i frågan. Han har svårt med empati och ansåg att det är omöjligt, Samtidigt som jag som är mer av en empat tyckte att motsatsen var självklar. Jag har Sedan dess kunnat se att ju mer empati personen har desto naturligare känns det att göra osjälviska handlingar. En oemptisk person har även svårare att förstå hur det skulle vara att vara empatisk. Medan den empatiska kan sätta sig in i hur det skulle kännas att inte ha empati.

Ingen är 100% endast empatisk. Människor är komplicerade och allt beror på situationen och sammanhanget. Däremot finns det de som är i princip 0% empatiska och de brukar kallas för psykopater eller sociopater. 

Ja det där låter exakt som jag känner. Tack!!

Om det är så är jag kanske inte onormal ändå 😊

Jag känner väldigt mycket för djur och barn, nästan så mycket att jag kan må illa i veckor om jag hört något hemskt, Men har svårt att glädjas för människor som ska tala om att de vunnit en massa pengar, fått en bra position på jobbet. Då menar jag närstående. Det får mig att känna mig mer värdelös, och då glädjs jag inte med dom.