• Anonym (Råd tack!)

    Vad hade du gjort?

    Jag och mina två tonåringar bor i vårt hem sedan snart 20 år. Älskar lägenheten men den ligger i ett område som är rätt dåligt. Har varit mycket oroligheter de senaste åren, rån, skjutningar, sprängningar osv. 
    Har nu chans att få en lägenhetet (också hyresrätt) i ett riktigt bra område. Området är tryggt och anses vara attraktivt att bo i, lång kötid alternativt många miljoner för att köpa. 
    Jag har sådan separationsångest från vår lägenhet, har så många fina minnen från vårt hem. Jag är rädd för att flytta och sedan ångra mig, säger jag upp vår nuvarande lägenhet så går den inte att få tillbaka såklart. Och jag behöver säga upp den för att kunna skriva på kontrakt på den nya. 
    Flytt eller inte? Hur hade du tänkt och gjort? 

  • Svar på tråden Vad hade du gjort?
  • Anonym (A)

    Jag skulle flytta till det tryggare området.

  • Anonym (Lill)
    Anonym (Råd tack!) skrev 2025-04-12 18:43:09 följande:
    De vill inte flytta. De säger ibland att nuvarande område är dåligt och ibland säger de att de trivs, att det inte är så illa.
    Det är sällan som barn/ungdomar vill flytta.

    Men de kanske snart ändå kommer att flytta hemifrån. 
    Det som kan bli svårt för dem är om de har sina vänner där och det nya området ligger långt från det gamla.

    Tror du att du kommer att ha kvar möjligheten att flytta till det bättre området om några år? I så fall kanske du kan vänta ut barnen, om de ändå planerar att flytta hemifrån snart.
  • Grässtrå77

    Flytta alla gånger i veckan för tonåringarnas trygghets skull. 

    Här behöver du som vuxen ta ett beslut, tonåringarna kan inte ta det ansvaret för de har inte ett fullt utvecklat konsekvenstänk.

  • Anonym (Råd tack!)
    Anonym (G) skrev 2025-04-12 19:49:21 följande:

    Du kan sitta i nya, trygga lägenheten och titta på kort för att minnas. Ta fler kort innan du flyttar. Men det mesta minns man utan kort. 


    Jag flyttade nyligen från huset där min tonåring växt upp. Han flyttade för studier och jag flyttade till lägenhet. Hade lite panik i början av processen men insåg att det var inte huset i sig jag skulle sakna, det var tiden som gått, epoken när alla kompisarna kom och hängde i hans rum, han och jag vid köksbordet med hans läxor, frisbee kastningen i trädgården, när jag lärde honom laga mat ?

    Men den tiden kommer inte tillbaka, även om vi skulle bott kvar. Nu umgås vi på nytt sätt och på nya ställen men minns ändå allt roligt vi haft i huset. 


    Tänkvärt. Tiden från när de var små kommer inte tillbaka även om vi bor kvar. Kanske bor vi mest kvar av sentimentala skäl, måste fundera mer på detta. Tack!
  • Anonym (Råd tack!)
    Anonym (Sara) skrev 2025-04-12 20:19:23 följande:

    Skulle flyttat. Men jag skulle aldrig kunna stanna på ett och samma ställe 20 år heller. Jag är en sådan som vill flytta vart 5:e år. Och jag har barn. Skulle absolut välja att bo i ett tryggt och bra område. 


    Vart femte år, varför så ofta? :)
    Jag byter jobb ungefär så ofta men min lägenhet har liksom alltid varit den trygga punkten. (Även om inte området är det längre..).
  • Anonym (Råd tack!)
    Anonym (Lill) skrev 2025-04-12 20:56:41 följande:
    Det är sällan som barn/ungdomar vill flytta.

    Men de kanske snart ändå kommer att flytta hemifrån. 
    Det som kan bli svårt för dem är om de har sina vänner där och det nya området ligger långt från det gamla.

    Tror du att du kommer att ha kvar möjligheten att flytta till det bättre området om några år? I så fall kanske du kan vänta ut barnen, om de ändå planerar att flytta hemifrån snart.
    De är snart 18 båda två och vet inte riktigt hur länge de bor kvar hemma, båda ska plugga vidare. Områdena ligger inte så långt ifrån varandra, 30 min med buss. Möjligheten kommer säkert att finnas kvar. Dock vill jag även flytta för barnens skull, att de får bo i ett lugnt område. Jag måste bara våga ta beslutet. Inte lätt alltid..
  • Anonym (Råd tack!)
    Grässtrå77 skrev 2025-04-12 20:56:58 följande:

    Flytta alla gånger i veckan för tonåringarnas trygghets skull. 

    Här behöver du som vuxen ta ett beslut, tonåringarna kan inte ta det ansvaret för de har inte ett fullt utvecklat konsekvenstänk.


    Du har rätt. Samtidigt vill jag ha dem med på tåget så att säga. Jag önskar att de kände "skönt, nu lämnar vi det här stället" hehe. Istället säger de att de trivs. Jag inser dock att det är jag som behöver fatta beslutet. (Vilket jag inte brukar ha problem med i vanliga fall).
  • Anonym (Lill)

    Ungdomar brukar få en del nya kompisar när de startar en eftergymnasial utbildning. Dessutom brukar man börja träffa gamla kompisar mer ute på stan när man är över 18 år. Göra aktiviteter tillsammans istället för att hänga hemnavid. Så det behöver inte bli så stor förändring på sikt för dina söner om ni flyttar.

  • Anonym (Bo)

    Jag förstår dig. Har bott i min lägenhet i 10 år och blivit väldigt trygg och hemma. En fast punkt i tillvaron.


    Men om ditt område inte är tryggt att vara i längre och en fara för er, kanske det är bra att flytta även om det är lite blandade känslor i det.

  • Anonym (Stannat)

    Jag hade stannat. Barnen vill inte flytta, ni alla älskar ert hem.
    Sprängningar och skjutningar sker överallt i stadsbebyggelse, i både bra och mindre bra områden. Sen skjuts det väl heller inte så ofta att ni riskerar att träffas av en förlupen kula?
    Har dina barn vuxit upp där så känner de sig säkert trygga ändå.

Svar på tråden Vad hade du gjort?