Jobbig och pinsam minnen som dök upp!

Vem bryr sig om vem som gick vilken program på gymnasiet flera år senare? Bortsett från de som peakade i tonåren alltså...

Jag valde estetiska programmet men insåg egentligen redan första veckan att det inte var något för mig. Men jag levde på hoppet att det skulle bli bättre bara jag lärde känna klasskompisarna och vi kom in i pluggandet... Ända tills jag gått ut tvåan. Då insåg jag att jag aldrig skulle trivas och ville verkligen inte gå sista året så jag hoppade av. Jag har inte speciellt många lyckliga minnen från gymnasiet men so what. Det är i det förflutna nu och går inte att göra ogjort. Det är bara att acceptera att det blev som det blev. En viktig lärdom jag fick av den tiden är att lita på min magkänsla och inte stanna någonstans där jag inte trivs hur mycket jag än försöker.

En kille jag känner friade till sin flickvän på studentbalen. Det fotograferades såklart och hamnade på förstasidan i lokaltidningen, han fick även vara med i andra reportage i lokaltidningar där han bedyrade sin kärlek till fästmön och hur de skulle leva lyckliga i alla sina dagar. Fyra dagar senare var fästmön otrogen mot honom och han gjorde slut. Fast hypen över att han friat till henne levde kvar i staden resten av sommaren. Än idag kan folk i vår ålder säga "jag visste att jag kände igen dig, det var ju du som friade på studentbalen!". Men det är ju inte illa menat, uppenbarligen blev de berörda när de minns så tydligt en sak som hände för femton år sedan.

Som tur är så går livet vidare och när man är 30+ bryr sig väldigt få personer om saker som hände för så länge sedan.

Nej det gör jag i och för sig inte. Men jag vet hur det är att inte trivas på gymnasiet. När jag hör andra prata om gymnasiet som lyckligaste tiden i deras liv eller hur underbart det var på studenten, vilken jag missade eftersom jag hoppade av gymnasiet, kan jag känna att jag gick miste om något viktigt. Men det spelar ingen roll nu. Jag är i trettiofemårsåldern och tåget har redan passerat. Livet blev bra även om gymnasiet inte var det.

Jag ser inte ner på någon för vilket gymnasieprogram de gick. Det vore omoget.

Att jag inte dömer ut någon för vilket program de gick på gymnasiet.

Tyvärr finns det inte mycket till val i nuläget. Klarar man inte att ta sig in på ett gymnasieprogram måste man åtminstone få chansen att läsa in det som saknas. Vad ska annars hända med de som saknar betyg? Ska de bara släppas? Ska de gå om nionde klass? För att släppa in dem på program de inte har behörighet till är inte rättvist vare sig mot dem själva eller de som redan klarat betygskraven.

Var inte det bra?

Jag tänker, du ville gå estetiskt. Det finns ju folkhögskolor med kreativa inriktningar. Skulle inte det kunna vara ett alternativ? Eller har du redan testat det?