Varför går vissa i första hand till familjerätten?

Det är enligt min erfarenhet i 100% av fallen mannen som vägrar parterapi (eller terapi överhuvudtaget i de fallen det handlar om honom och inte parrelationen)  så vad har kvinnan annars för val, menar du?

Varför skulle han välja det framför att bråka menar du? Jag har inte märkt av detta alls utan många tycker att just familjerätten känns mer seriöst. 

Vad skulle mannen tjäna på att säga nej i sammanhanget? 

Alltså det är ju två helt olika funktioner så jag förstår inte varför du ställer dem mot varann. 

familjerätten är inte tänkt som terapi utan där ska man ju försöka komma fram till konkreta överenskommelser och man kan också skriva skriftliga överenskommelser som kan vinna laga kraft mha domstolen, i alla fall i Uppsala. 

terapi är terapi 

sedan ska man ha klart för sig att i vissa kommuner krävs samtal via familjeräätten innan man ens får stämma den andra föräldern i Tingsrätten avseende t ex vårdnad eller underhåll. 

Och anledningen till att man ska komma till överenskommelser är för att man inte kommer överens. Varför gå man inte då i familjeterapi för att få en bättre relation, så man förstår varandra bättre. Att stämma varandra i domstol är en mycket olycklig handling att göra om det inte är högst nödvändigt, men det är ytterst sällsynt att det är en rimlig åtgärd. 

Så jag ser absolut att familjeterapi borde gå före familjerätten alla dagar i veckan. Vilka saker skulle man inte kunna reda ut hos en terapeut istället? 

Vem är du att avgöra om de fall som gått till stämning är rimliga eller inte?

Barn tar skada av den typen av processer och bråk. Det viktigaste för barn är att ha föräldrar som inte bråkar. Så om det skett mycket allvarliga brott mellan föräldrarna är det rimligt, annars borde alltid barnet vara i fokus för båda föräldrarna. 

Det är omoget att gå till familjerätten. Troligen har oftast båda parter en del i att det inte fungerar och man har svårt att agera vuxet.

Bara att prata med juristerna som jobbar med detta. Det är inget förstahandsval man gör och det inte finns mycket rimliga skäl. Det har skett en sån enorm ökning av detta som är högst skadlig för barnet. Barnets bästa är det viktigaste och barnkonventionen är tydlig med detta också. 

Ja alltså det borde åtminstone absolut inte vara det man börjar med? fokuset borde vara att barnen ska få det så bra som möjligt. Inte att man ska ha just sin vilja igenom och vägrar förstå den andre. 

Hur vet du att föräldrarnas fokus inte är barnets bästa? De kanske faktiskt anser att det de gör är för just det, barnets bästa.

Det finns såå många människor i denna värld som har stora problem, psykiska problem, personlighetsstörningar, diagnoser, listan kan göras lång och tyvärr finns det många föräldrar som aldrig borde vara föräldrar. 

Jag har hört flera exempel i min närhet på föräldrar som inte kan kommunicera och det handlar om hat och hot. Jag vet detta också av egen erfarenhet.

Det kan vara omöjligt att i huvudtaget prata med en människa med dessa problem. Du kan inte kommunicera med en sådan människa. Det är omöjligt och för att i huvudtaget ha en chans att få till regelbundna tider åt ens barn och bestämma var barnet/barnen ska vara så vänder man sig till familjerätten.

Det är dessutom ett krav för att sedan vända sig till tingsrätten. Det har ingenting med terapi att göra. Många människor är helt enkelt omöjliga att resonera och bestämma saker med till och med att bestämma hos vem barnet ska vara och när. 

Tyvärr är jag ett offer för detta och jag vet inte från en dag till en annan hos vem barnet ska vara för hens förälder inte kan kommunicera om det mest grundläggande.

Kan du nämna ett exempel när detta är det bästa som förstahandsvalet? 

Många föräldrar jag stött på genom åren ser saker utifrån sitt egna bästa och tycker det även då är bäst för barnet.

Det kan vara en mamma som vill att barnet ska vara på förskolan mellan 9-14 och pappan kan ha barnet på förskolan mellan 8-16:30 för att han jobbar och inte har  möjlighet till kortare dagar. Mamman anser då att det bästa för barnet är att gå kortare dagar och därför borde pappan enbart få träffa barnet 4 dagar i månaden? och denna mamman stred om detta, för att annars skulle barnet bli så trött. Så då är det bästa att barnet inte får träffa pappan alls i stort sätt. Det fanns inget annat som pappan gjort. Utövat våld, missbruksproblem eller psykisk sjukdom, utan det var att mamman ansåg att dom långa dagarna på förskolan under pappans dagar skulle skada barnets anknytning.. är det rimligt att begära ensam vårdnad genom domstol av den anledningen? 

Och varför skaffar man barn med en människa som är så sjuk? Normen brukar ju vara att två halvtrasiga själar finner varandra. Ytterst sällsynt att en trygg och stabil person blir tillsammans och skaffar barn tillsammans med en totalt skadad människa. Även om den andre gärna ser sig själv som väldigt bra och att den andre är den dumma, instabila och sjuka. 

Familjerätten är alltså en instans innan tingsrätt där föräldrar får hjälp att upprätta ett tydligt schema hos vem barnet ska vara.

Det är till för barnets bästa och för att det ska bli tydligt för alla. Det torde minska konflikterna mellan föräldrarna då saker är bestämt svart på vitt. Samt göra det tydligt för barnet och bidra till rutiner kring hämtningar och lämningar och hur de ska ske på bästa sätt för att även det minska risken för konflikter mellan föräldrar och göra det som i den situationen är bäst för barnet.

Och varför kan man inte gå till en familjeterapeut innan då menar du? Där man faktiskt kan prata om varför man bråkar och hitta lösningar där? Känns ju som en mer rimlig lösning. Ett sådant fokus finns inte hos familjerätten. 

Väldigt fördomsfull inställning att tro att s.k. "sjuka" blir tillsammans med "sjuka". Det finns många livssituationer som kan uppstå och människor förändras också över tid eller visar olika sidor före och efter barn. Det finns alla möjliga familjesituationer eller olika problem som människor kan ha så du inte kan tänka dig det. 

Jag har träffat på många vettiga föräldrar men tyvärr med en inte vettig medförälder så vet inte varför du tror världen är funtad på det sättet. 

För att vissa människor är omöjliga att kommunicera med dvs det leder bara till mer bråk, för att det inte kommer leda någonstans eller för att den andra parten inte vill. Kan finnas många orsaker. 

För att ena parten bara har som fokus att få till ett samarbete gällande var barnet ska vara. Hur kommer det sig att du ställer denna fråga? Är det något som berör dig på något sätt i ditt liv? 

Och varför har man skaffat barn med den personen? 

Jag bryr mig om barn och jag tycker att det här är sjukt orimligt. Har man inte provat familjeterapi så kan man inte säga att det är omöjligt heller.