Kärlek och åldersskillnad

Ser att ni tar upp åldersskillnader här och det verkar som om många tror att vi åldras i lika takt. 

Då måste jag berätta att jag en frisk och pigg 69-åring som är gift med en 70-åring som knappt tar sig upp från stolen och kräver ständig passning.

Så man vet aldrig vad som väntar. 

Jag tror att vi måste ta vara på livet och stunderna istället för att planera för en framtid som kanske inte finns.

Jag känner många 80 och 85 åringar som är pigga och ännu vitala. Medan min partner började tackla av redan vid 60.

Det verkar på mig som om det finns en syn på ålder som enbart handlar om siffror.  Som de allra flesta av oss vet så är handlar det om vitalitet.  

Vi har idag väldigt många fler vitala 90 åringar än vad vi tidigare haft. Om vi går lite ner i åldrarna så är en 65 åring idag som regel en aktiv och vital pensionär med tusen saker på gång.  Många fortsätter att arbete tills de är över 70år, inte för att de måste utan för att de vill.

Många menar att åren efter pensionen är de gyllene åren där man gör allt vad man tidigare inte haft tid till att göra, som att resa, ta upp nya hobbies eller byta karriär.  de finns pensionärer som tar chansen att börja studera vid universitet eller går i lära för att lära sig ett hantverk.  

Dagens pensionär är generellt mycket vitalare och friskare än de var för 10.20 år sedan.

Vi har fler 100 åringar än vi haft tidigare och de är fortfarande relativt pigga.

Det har nu gått så långt att statsmakten börjar oroa sig för att vi kommer att få allt för många pensionärer att försörja framöver.

Ni som är unga idag kommer att leva ännu längre och vara vitala långt upp i åren. Ni kommer inte att vara gamla förrän ni närmar er 90.

Att det kommer att finnas den som drabbas av sjukdom tidigt i livet är något som vi måste acceptera men räkan inte med att man automatiskt är sjuk och passe vid 80

Just det. vi vet inte ens hur gammal TS mannen är. Vet vi hur gammal TS själv är?

Ändå är flera här säkra på sina svar och säger sig veta hur vital en ordinär pensionär är.
. 
Vad skulle svaren vara om vi visste att TS var 18 och mannen 25. För en 18 åring är 25 år mycket äldre.

Nu måste jag fråga dig varför det skulle vara fel att vara vårdare till sin man`?

Jag har vårdat min man i flera år och det gör jag av kärlek till honom. Han är bara ett par år äldre än mig, skulle jag när jag var i 20 års åldern ha valt bort honom för att slippa detta?

Jag tycker att ditt resonemang är både hjärtlöst och omoget

Visst! 
Det här med ålder är en bisak. Huvudsaken är att man har en bra relation och håller av varandra. 

Jag tror att diskussionen om ålder till större delen förs av personer med liten livserfarenhet.  

Jag har själv föräldrar där åldersskillnaden var ganska stor 15 år skilde mellan dem, och ja, min far gick bort 10 år innan min mor, men de var vad jag förstod lyckliga med varandra.

Jag är lycklig med min gubbe fastän han tacklat av i tidigaste laget.

Det är ingen garanti att inte en 45 åring drabbas av svår sjukdom heller.

Om du menar att det är jobbigare för en 70 åring att ta hand om sin partner än det är för en yngre så förstår jag inte hur du tänker. 

När min man fick sin första stroke var han 45 år och vi fick mycket hjälp av vården och kommunen och f-kassan.  Då bodde barnen fortfarande hemma  och alla hjälpte till.  Min man piggade på sig så småningom  och kunde gå tillbaka till sitt arbete på 50%

När han senare fick fler stroke så var barnen vuxna och de blev lättare.  Nu är jag pensionär och kan ta hand om min man på heltid, fast visst har jag hjälp av hemtjänsten och möjlighet till avlastning.  

Jag tror att vi måste vara beredda på att ta hand om varandra i ett äktenskap, är man inte det kanske man inte ska binda sig vid någon och bilda familj.

Det är ingen garanti att inte en 45 åring drabbas av svår sjukdom heller.

Om du menar att det är jobbigare för en 70 åring att ta hand om sin partner än det är för en yngre så förstår jag inte hur du tänker. 

När min man fick sin första stroke var han 45 år och vi fick mycket hjälp av vården och kommunen och f-kassan.  Då bodde barnen fortfarande hemma  och alla hjälpte till.  Min man piggade på sig så småningom  och kunde gå tillbaka till sitt arbete på 50%

När han senare fick fler stroke så var barnen vuxna och de blev lättare.  Nu är jag pensionär och kan ta hand om min man på heltid, fast visst har jag hjälp av hemtjänsten och möjlighet till avlastning.  

Jag tror att vi måste vara beredda på att ta hand om varandra i ett äktenskap, är man inte det kanske man inte ska binda sig vid någon och bilda familj.