Bonusföräldrar, är detta normalt?

Det låter tyvärr inte som att han är så intresserad av barnlivet? ni kanske hade passat bättre som särbos? Vad säger han själv? 

Jag håller helt med honom. 

Nej jag menar inte så med kramarna, vill såklart inte tvinga dom. Men det fysiska kommer inte alls naturligt för honom och det är ju såklart inte det värsta. Det värsta som du också säger är ju alla sysslor jag önskar lite hjälp med.

Intressant. Jag tvivlar ju på mina egna tankar, du får gärna utveckla dina

Hm inte så mycket alls. Han hjälper väl till någon dag om jag påtalar det, sen är det samma visa nästa dag. Han blir inte irriterad eller så men gör ju inget åt det.

Det är ju en sak att han inte är intresserad av barnen men varför vill han inte underlätta för dig? Varför ska han helt plötsligt inte ens göra sin del av hushållsarbetet bara för att barnen är där? 

Det verkar rätt märkligt. Barnen är ju ditt ansvar men det är fortfarande ert gemensamma hushåll. 

Jag hade inte heller velat ta hand om andras barn på det sättet. 

Menar inte att han ska ta hand om mina barn. Jag har ansvaret för dom, kör till skolan, köper kläder, leksaker, packar skolväskor, går på luciafirande, ser till att dom duschar osv osv. Men allt annat vardagligt i hushållet som ändå ska göras även när vi är barnfria, det önskar jag hjälp med. Även den veckan vi har barnen. Men då är det som att han blir passiv och vill mest vila eller typ träna.

Jag tror jag skulle uppleva det som att sambon "smiter undan" hushållssysslorna och pysslar med sina barn istället. I en familj tillhör barnen hushållssysslorna, "Du diskar - Jag nattar barnen!", men så ser nog inte en barnfri det hela, utan att man plötsligt måste göra "allt själv" för att den andra ska ta hand om sina barn. Är man dessutom då inte ett dugg intresserad av ungarna så är man heller inte förstående. Lite av exakt denna anledning som jag aldrig skulle kunna leva med en man som har barn. Ni får diskutera sansat hur det ligger till.