Kompromissar bort egentid

Jag gjorde det, känns kanske lite som jag är utsatt för det när jag läser nedan kännetecken. Men kan inte sluta tänka på att att jag oxå reagerar illa när saker inte alltid blir som jag vill eller när han tar upp att åka iväg utan mig.
 

när du visar att du har intressen utöver än din nya partner så blir hen rasande

belönar dig med kärlek och omtanke när du gör som de vill och sedan straffar dig när du går emot deras vilja

Jag vet inte, bra fråga. 
Trodde bådas var lika viktiga.

Jag börjar tvivla på mig själv eftersom jag enbart har levt i destruktiva förhållanden och jag är den gemensamma nämnaren för alla. 

Så det jag undrar är vaför jag alltid hamnar här, det måste betyda att jag är problemet och att jag måste ändra mig. 

Jag är ingen ängel och har sönder saker när jag inte kan kontrollera mig. jag har haft sönder mina glasögon och min dator när jag varit som mest frustrerard i detta förhållande. 

Jag vet att jag är svartsjuk, jag har svårt att uttrycka mig. 
Men jag vet oxå att jag vill allas bästa och sätter andras behov före mina egna. 
Hur länge ska det  vara kämpigt, jag  vet att alla förhållanden har upp och ner gångar..

Är tråden seriös eller?? I så fall, tragiskt. Kan man ens bli så hjärntvättad?

Jag har läst alla era kommentarer och tagit till mig allt ni skriver. Uppskattar verkligen alla som peppar och berättar sina egna eller närståendes historier. 
Du som inte trodde att man kunde bli hjärntvättat så mycket kan jag tala om för att det går och det kan gå mycket djupare. 

Jag har inte haft kontakt med honom sen igår. 
Jag känner mig tom, ensam och ledsen. 
Jag måste tillbaka ditt idag för att hämta saker, vet inte riktigt hur jag ska orka det men jag måste ha kläder och hygienartiklar. 

Det går inte bra, jag är tillbaka med honom och det har inte blivit bättre. 
Jag känner mig fast, kan inte lämna, vill inte lämna men mås bara sämre. Jag vet varken in eller ut.

Hade ett bråk senast i morse. Det blir bråk varje dag. På jobbet säger de att de ser att jag mår dåligt och jag får prata med dom om jag vill. 

Just nu vet jag inte vad jag vill. Jag vill ingenting.

Sitter på jobbet nu. Jag väntar på ett samtal för jag ska få hjälp att hämta alla mina saker idag. 
Vi bråkade igår igen och jag gick när han sa att jag skulle sticka och jag gick inte tillbaka. 

Självklart så gick jag ju tillbaka till honom.
Det blev ingen förändring till det bättre även om vi kom överens om att det skulle bli bättre.
Jag åt inte mycket, jag tränade inte och jag låg bara i soffan och gjorde ingenting kändes som jag inte fanns. Mina kollegor kom fram till mig och frågade om jag behövde någonting. Frågade om de skulle köpa mat till mig.
Så i fredags lämnade jag för sista gånger. Men jag saknar ju honom så mycket och jag har glömt varför jag gick. Mitt hjärta gör så ont och jag känner mig så ensam.