Du verkar ha ett oerhört stort behov av din syster, medan hon inte tycks ha ett lika stort behov av dig.
Jag betvivlar inte att hon älskar dig och önskar dig allt väl, men hon kan nog ändå känna sig rätt tyngd av ha ett så stort ansvar för ditt sociala välbefinnande.
TS, jag förstår inte hur du kan tycka att ni har en god kontakt samtidigt som du konstaterar att de inte vill träffa er och inte talar om varför.
Det är uppenbarligen något som skaver någonstans. Och eftersom det enda vi har att gå på är din beskrivning av hur ofta ni pratar i telefon och hur angelägen du och dina barn är att ni träffas så ligger det nära till hands att dra slutsatsen att det är det som är problemet.
Det kan förstås vara något helt annat. Men ska vi börja spekulera i det så blir det bara en massa vilda gissningar helt tagna ur luften.
Är du samma person som var helt hysterisk och galen för att din syster inte släppte hela sitt liv och sina barn för att gå på din unges student?