Hur skulle ni må/känna i min sits? Hur skulle ni reagera?

Det blev en stor sak för vi hade pratat i flera veckor om vad vi skulle kunna hitta på i påsk. Massa förslag som jag hade blev nej, eller kanske och det LÄT som att vi ändå skulle göra något allihopa. Dessutom var hon inbjudande först till att vi skulle kuna gå med allihopa till att sen vända och säga nej för hennes "barn" inte ville det. 
Mina barn blev besvikna då de hade sett fram emot att umgås då vi oftast är helt själva. 

Som sagt, de gör massor med saker med familjen utan oss. Vi blir alddrig medbjudna. Men det är fine. Nu frågade vi om vi kunde hänga på, och fick nej utan förklaring. Det kändes sniket och kallt. 

Du bjuder med dem och de tackar oftast nej. Och gör måbänga saker utan att bjuda ned er.
Har svårt ta hinten? 

Är du samma person som var helt hysterisk och galen för att din syster inte släppte hela sitt liv och sina barn för att gå på din unges student? Och bara hävde okvädningsord över henne. Åldern på hennes barn stämmer inte riktigt men ditt sätt att skriva och uttrycka dig och bli snäsig så fort du inte får medhåll att det systern gör är "sjukt och obegripligt" känns skrämmande likt! Om så inte är fallet - obehagligt att det finns fler av den sorten!

Till ämnet då: Lilla vän, har du inget umgänge?? Inga vänner?? Du verkar helt besatt av din syster och hennes familj! Du förstår verkligen inte hennes hint att du är för på och hon vill inte dela varenda ledig stund med dig och dina barn! Hennes barn verkar dessutom föga intresserade av sina kusiner mer än på  ren nåder och mammans initiativ. Att försöka spela på hennes samvete och tvinga med din familj på deras aktiviteter är så oförskämt så det finns inte! Vilken ångest de måste haft till påsk nu, att verkligen inte vilja fira påsken med er eller ha med er på sina aktiviteter, och när hon väl tar mod till sig och klämmer ur sig det blir du helt rasande!
Lugna ner dig nu om du vill ha en fortsatt relation över huvudtaget!