Hur skulle ni må/känna i min sits? Hur skulle ni reagera?

Umgås kusinerna med varandra på eget initiativ? Alltså utan er föräldrar?

När jag var liten umgicks vi med mina föräldrars syskon och våra kusiner, Sedan när vi började flytta hemifrån allihop och respektive kom in i bilden så blev det mer så att det var svårt nog att få ihop den egna familjen när vi hade vuxna liv att förhålla oss till. Det blev också speciellt  nog att träffa syskonen. Träffar med föräldrars syskon o kusiner reducerades till en gång per år. Nu märker jag att det är lite samma när vi har stora barn. De har rätt fullt upp med att träffa varandra och de av dem som har vänsjapsrelationer med kusiner träffar dem ändå, utan att deras föräldrar behöver dra ihop det. 

Ibland har man ju också en bild i eget huvud av en gruppkonstellation som är jätteviktig. Så kanske inte andra upplever den alls på samma sätt eller den förändras över tid. Testa att inte ta några initiativ på ett tag och se om din systers familj föreslår något istället. Om inte så får du nog acceptera att de ser det på annat sätt. Kanske är det den dagliga kontakten som ni systrar har som är den viktiga för henne?

Att du har bjudit dem till en stuga för tre år sedan och de inte bjudit tillbaka får du släppa. Börjar man räkna på det sättet är ju relationen över oavsett.