Hur skulle ni må/känna i min sits? Hur skulle ni reagera?

Jag skulle nog kanske tänka lite annorlunda. 

Istället för att skuldbelägga dom så kanske du behöver tänka ett varv på varför detta blev en sån stor sak för DIG?  
Vad triggade detta nej hos dig egentligen? 

Har ni så öppen och fin relation som du ändå beskriver låter det oerhört overkill och dramaqueen att reagera som du gör , så vad handlar det om egentligen? 

"Jag bjuder ofta över dem till oss. Säger att vi ska hitta på saker. Låter hennes barn sova hos mig när de vill, låter de följa med på semester och bo gratis både när vi åker till fjällen eller utomlands."

Tycker att det låter väldigt mycket. Tex åker man till fjällen eller utomlands kanske det är kul en gång av tio att ha med sig släktingar, men helst vill man ju göra sånt med familjen. 

Samma med översovningar. Att ens bjuda in till det när "barnen" är vuxna, är ju ganska ovanligt och märkligt.

Men som du säger, jag vet inte alls egentligen, det är kanske egentligen att ni åkte till fjällen för 2 år sedan och hade en översovning för 5 år sedan, då blir det ju en ganska normal mängd.

Du verkar ha ett oerhört stort behov av din syster, medan hon inte tycks ha ett lika stort behov av dig.

Jag betvivlar inte att hon älskar dig och önskar dig allt väl, men hon kan nog ändå känna sig rätt tyngd av ha ett så stort ansvar för ditt sociala välbefinnande.

Umgås kusinerna med varandra på eget initiativ? Alltså utan er föräldrar?

Ts, du är singel med en tonåring och två vuxna barn.
Din syster är gift och har familj.

Förstår du inte skillnaden, eller varför hon kanske inte vill ha med dig och dina kids överallt? Eller att hennes man kanske inte vill det?

TS, jag förstår inte hur du kan tycka att ni har en god kontakt samtidigt som du konstaterar att de inte vill träffa er och inte talar om varför.

Det är uppenbarligen något som skaver någonstans. Och eftersom det enda vi har att gå på är din beskrivning av hur ofta ni pratar i telefon och hur angelägen du och dina barn är att ni träffas så ligger det nära till hands att dra slutsatsen att det är det som är problemet.

Det kan förstås vara något helt annat. Men ska vi börja spekulera i det så blir det bara en massa vilda gissningar helt tagna ur luften. 

När jag var liten umgicks vi med mina föräldrars syskon och våra kusiner, Sedan när vi började flytta hemifrån allihop och respektive kom in i bilden så blev det mer så att det var svårt nog att få ihop den egna familjen när vi hade vuxna liv att förhålla oss till. Det blev också speciellt  nog att träffa syskonen. Träffar med föräldrars syskon o kusiner reducerades till en gång per år. Nu märker jag att det är lite samma när vi har stora barn. De har rätt fullt upp med att träffa varandra och de av dem som har vänsjapsrelationer med kusiner träffar dem ändå, utan att deras föräldrar behöver dra ihop det. 

Ibland har man ju också en bild i eget huvud av en gruppkonstellation som är jätteviktig. Så kanske inte andra upplever den alls på samma sätt eller den förändras över tid. Testa att inte ta några initiativ på ett tag och se om din systers familj föreslår något istället. Om inte så får du nog acceptera att de ser det på annat sätt. Kanske är det den dagliga kontakten som ni systrar har som är den viktiga för henne?

Att du har bjudit dem till en stuga för tre år sedan och de inte bjudit tillbaka får du släppa. Börjar man räkna på det sättet är ju relationen över oavsett.

Jag förstår dig så väl. Jag har 2 systrar som jag knappt har nån kontakt med. När man inte har föräldrarna längre så tycker man att syskonen borde vara rädda om varandra. Jag har varit så ledsen så många gånger. Nu börjar jag tro att det beror på mig, att dom helt enkelt inte tycker om mig, så jag accepterar att de aldrig vill ses. Jag kan inte tvinga dom. Men ledsen är jag. Så jag förstår dig så väl. Syskon är nåt heligt för mig men inte för många andra. Jag tycker inte alls att du överdriver i dina känslor. Låt det vara ett tag så får du se hur hon tar nästa steg. Håller tummarna för dig. Kram

Är du samma person som var helt hysterisk och galen för att din syster inte släppte hela sitt liv och sina barn för att gå på din unges student? Och bara hävde okvädningsord över henne. Åldern på hennes barn stämmer inte riktigt men ditt sätt att skriva och uttrycka dig och bli snäsig så fort du inte får medhåll att det systern gör är "sjukt och obegripligt" känns skrämmande likt! Om så inte är fallet - obehagligt att det finns fler av den sorten!

Till ämnet då: Lilla vän, har du inget umgänge?? Inga vänner?? Du verkar helt besatt av din syster och hennes familj! Du förstår verkligen inte hennes hint att du är för på och hon vill inte dela varenda ledig stund med dig och dina barn! Hennes barn verkar dessutom föga intresserade av sina kusiner mer än på  ren nåder och mammans initiativ. Att försöka spela på hennes samvete och tvinga med din familj på deras aktiviteter är så oförskämt så det finns inte! Vilken ångest de måste haft till påsk nu, att verkligen inte vilja fira påsken med er eller ha med er på sina aktiviteter, och när hon väl tar mod till sig och klämmer ur sig det blir du helt rasande!
Lugna ner dig nu om du vill ha en fortsatt relation över huvudtaget!

Hej. Jag har nu inte läst allt här i trådarna så om det blir repetition på något. Jag är en som alltid roddat i allt. Bjuder hit och dit. Ingen svarar eller gör av sig. Antingen dyker de upp eller inte, fast jag har att man måste höra av sig. Jag försökte i många år rodda att min bror som åtminstone någon månad till bor i samma land kan komma över och umgås. Det har gått så långt att jag inte roddar i någonting längre och skiter i vilket. Appropå barnen. Jag läste att din systers barn är äldre och över 20? Ja det är då man kanske inte tänker riktigt bra på vad som ploppar i munnen. Alla hormoner etc. Inte lika kul att leka med yngre barn (ja vad vet jag). Ett vuxet barn kan ju egentligen inte regera hur din syster ska umgås? Vad säger din syster? Mina barn hade inte fått tilltala någon sådär. Får du inget vettigt tillbaka så ta ett steg tillbaka och "du vet vart jag finns" . Gratis till stugan kan hon ju inte användas "åh du har ju blabla".  Bjud dig själv och dina barn. Njut av livet. Någonstans i framtiden kommer det kännas kanske