Mitt samvete tar kål på mig. Jag mår dåligt fast jag inte gör fel (tycker jag)

Jag hatar mitt samvete. Jag får dåligt samvete fast jag vet innerst inne att jag inte gjort fel. Eller har jag det? 

Ex: 
Jag bjuder över min familj på min födelsedag i lördags. (Syser och bror med familj). Min syster vill inte för det är lördag, då vill hon ta det lugnt (som att det är jobbigt att komma och äta tårta) min bror vill inte heller för hans 5-åring vill leka med en kompis. Ok, fine. Det är dock inte första gången.
Igår åkte min syster till stan med sin man, jag bor 10 min därifrån. De ringer när de redan är där (vi bor 1 h ifrån) och då är jag i simhallen. Detta är typiskt att hon säger till precis i sista sekund. Känns som att man då inte är så angelägen om att ses. 
Efter detta har jag varit lite sur. Men känner samtidigt JÄTTEDÅLIGT samvete för att jag är sur. Jag har ju samitidigt rätt att ha känslor och känna mig besviken. Men jag känner mig elak och taskig att jag känner så här. Flera gånger har jag frågat om jag och min syster kan flyga tillsammans till våra föräldrars sommarstad (i Spanien), vi åker dit varje år. Trots det bokar hon bara resor utan att fråga mig. Vi flyger ibland dagen efter varandra. Det är också något hon gjorde förra veckan. Helt plötsligt säger hon att hon har bokat resa. Frågar aldrig om vi kan flyga tillsammans. 

En annan sak är en kollega på jobbet som faktiskt gått bakom min rygg tycker jag och pratat emot ett förslag som skulle göra min arbetssituation bätttre. Detta ledde till att mitt förslag inte godkändes. Kollegan och jag äter lunch varje dag ihop. Efter det har jag ingen lust att äta lunch med henne känner mig besviken. Hon har då sagt att hon tycker det är tråkgit att vi inte har samma kontakt längre, vilket det ju såklart är. Jag är inte ett dugg otrevlig mot henne, men har som sagt ingnen lust att ujmgås på min rast som förr. Samma sak här, mina känslor. Å jag känner mig ofta som en elak person nu på jobbet. Fast jag är trevlig och även tom tar en kaffe i bland me dhenna, men hinte som förr att jag skickar sma och frågar om vi ska fika. Jag kännner mig elak och får dåligt samvete fast jag innerst inne vet att jag inte har gjort något dumt. Det var ju hon som var taskig rent utav. Hon hade inget att göra med mitt förslag men satt ändå och talade emot det framför chefen, av någon konstig anledning. Är jag konstig, knäpp? Är det rätt att jag ska få dåligt samvete?? Mår piss så fort jag blir arg/sur på någon. Känner alltid sen att jag måste skärpa mig, att jag måste anstränga mig för att få en "glad relation" med folk sen, fast jag tycker att det är dem som betett sig dåligt. Jag blir helt snurrig.