Mitt och ditt i en relation

Jag lever med en man sen många, många år. Vi har två barn i skolålder tillsammans. Vi har inte gemensam ekonomi.

Min sambo håller stenhårt på mitt och ditt i relationen. Jag började nyligen på ett nytt jobb och fick då en ny telefon i tjänsten. Den telefonen  har en annan laddare än min privata. Jag har ännu bara hunnit få en laddare till telefonen, som jag glömde på kontoret i torsdags. När jag jobbade hemifrån i fredags upptäckte jag att jag knappt hade batteri och att laddaren låg kvar på jobbet. Efter lite grävande i lådorna, hittade jag TVÅ sådana laddare, tillhörande min man. Glad i hågen tänkte jag att jag dels kunde ladda hemma och kanske inte behövde beställa ytterligare en laddare att ha hemma, när det redan finns två.

Men nej. Min sambon lät mig på nåder ladda telefonen, men kräver att jag beställer en ny via jobbet. Jag får inte låna hans laddare. Som förklaring hävdar han att han "vet" hur jag "är". Det är ytterst ospecifika anklagelser utan grund. Alla mina saker är hela och på sin plats. Visst har någon laddare gått sönder, när dessa använts i många, många år och spruckit i plasten av ålder.

För mig känns det här helt orimligt. Det är så klart inte första gången jag inte får använda hans saker, eller får använda på nåder under stränga förmaningar. För hans del är det självklart att få låna till exempel mitt busskort och jag låter honom gärna göra det. Det känns så skevt att inte kunna låna ut en mobilladdare (eller ett busskort).

Är det jag som har en skev syn på ägandeskap i relationen, eller är det han?