Hur hanterar mig att bli dumförklara?
Enklast måste ju vara att du är säker på att du uppfattat rätt innan du rättar honom eftersom hans "dumförklarande" av dig är resultatet av att du "dumförklarat" honom först.
Inlägg från: Dexter dot com
|
-
-
Varför har du ens behovet av att rätta honom? Varför tror du att det är mindre jobbigt för honom att bli tillrättavisad av dig än att han himlar med ögonen när du lägger dig i hans berättelse och har fel ? Du måste ju förstå att det är ditt tillrättavisande som utlöser hans reaktion. Du verkar ju ha insikt i din problematik så sök hjälp då detta då det verkar vara väldigt jobbigt för er båda.Anonym (Dunförklarad) skrev 2025-04-28 20:08:46 följande:
Tack för din förståelse. Jag förstår givetvis vad det andra menar när det säger jag dumförklarar honom först, genom att rätta honom. Men jag tror inte att vi säger det på samma sätt till varandra. Ibland rättar jag honom, som ibland blir fel och då är jag snabb med att ursäkta mig och säga att jag förstod fel och att han hade rätt. Men då blir det alltid samma visa varje gång att han himlar med ögon och typ gör mig till åtlöje som även påminner mig om hur min pappa var. Så jag tror även jag blir lite triggad av hans sätt att reagera.
Men tack att du förstår mitt problem pga diagnosen. För jag tror mycket ligger i det. Jag skyller inte på diagnosen men det är ju pga som jag kanske reagerar starkare på miner, och tilltal osv. Att jag tar åt mig mer även om han inte menade något illa.
Jag har försökt prata med honom måååånga gånger. Och tryckt på det här att jag har en diagnos som gör att jag uppfattar saker annorlunda. Men jag förstår att det även är svårt för honom att hantera mig.
Jag hatar ju umgänge i stora grupper. För mig är det en mardröm. När vi är på fest, vilket händer sällan (tack och lov) måste jag alltid gå iväg för mig själv och ladda batterierna. För jag blir så extremt trött av alla intryck och tankar osv. Men det är jobbigt när folk inte förstår det.
-
Men är det inte lika respektlöst att börja ifrågasätta någons berättelse innan man ens vet att man förstått sammanhanget rätt? Det kan ju inte bara vara i sambons sällskap TS missförstår saker och rättar folk på fel grunder så TS borde ju ha intresse i att lära sig att vänta med att rätta folk tills TS vet att hen uppfattat saker rätt. Sen förstår jag inte varför nån ska rättas överhuvudtaget.Anonym (Eve) skrev 2025-04-29 08:45:41 följande:Jamen, TS missförstår och ger då en kommentar som inte riktigt passar in i sammamhanget.
När sambon då himlar med ögonen eller ger negativa kommentarer, istället för att bara förklara det som hon missförstod , så väljer han ett respektlöst sätt att bemöta henne på.
Tyvärr har TS blivit utsatt för sådan respeltlöshet från sin far, det är därför hon hamnat i ett förhållande med en likadan man. Hon skulle dragit sig undan honom tidigare annars, hon hade aldrig blivit sambo med honom om hon hade haft bra föräldrar.
Om jag ska vara ärlig så skulle det bara bättre om du hittade en man som är lite mer som du själv är i sättet, eller en man som har överseende med att du missförstår ibland, och då tålmodigt förkarar vad du inte har förstått. Inte börjar förlöjliga dig eller himla med ögonen.
Ta stöd i individiella.samtal på habiliteringen på regionen, du har laglig rätt till 8-10 samtal med kurator enl. LSS, om du har en autismdiagnos.